Alltid i mitt hjärta

För 89 år sedan idag föddes min farmor. 

Farmor finns inte längre. 

Hon dog i april.

Jag vet att jag har skrivit om detta förut. 

Vill ändå säga det igen.

Hon var mitt ljus när allt var mörkt.

Den som alltid fanns där.

Hon var den som aldrig tyckte att saker var olöslig.

Ja, faktiskt var hon yogisk utan att veta det.

Hon som knappt kunde gå utan rullator svävade fram i sin älskade trädgård.

När man tänker på eller gör det man tycker om går allting lättare.

Kommer aldrig att glömma denna dagen för tio år sedan.

Jag ringde henne som vanligt.

Skrattande sa hon att hon trodde att jag skulle klämma fram den där lilla typen, som låg i min mage, till hennes födelsedag.

Nej, sa jag och klappade magen. Vi har två veckor kvar. Lilla skrutten och jag.

Så lite vi visste då.

Att min pojke skulle komma dagen efter...

Ett konstigt sammanträffande.

Som så mycket i livet.

Jag vill i alla fall alltid minnas farmor så här:

Med kaffet alltid redo. 

Bullarna klara. 

Att hon alltid hade tid med oss alla.