När jag hängde in min morgonrock (som jag bara använder när jag verkligen fryser) i garderoben i morse fick jag syn på min alldeles splitternya cykelhjälm. Röd och blank! Jag skulle faktiskt vilja cykla men vågar inte här i denna vilda, kaotiska stad full med mopeder och bilar som följer trafikreglerna när anda faller på och inte tycks se trafikskyltarna, som i och för sig är fulla med klotter och ibland dolda bakom något överlevande träd.
Träd som jäst upp asfalten med sina rötter så att man snavar över dem.
Hål i gatan som ingen gör något åt, då politikerna ju har annat för sig (eskort-flickor och transar bla!) och alla pengar är slut...va? hur kan en politiker åka "blå bil"(betald av skattebetalarna!) till ett känt transexuellt tillhåll och sen säga att det inga pengar finns kvar...för att han har använt dem eller?
Inga cykelvägar. I Sverige cyklade jag överallt; till universitet, till jobbet, till snabbköpet, till puben.
Jag saknar verkligen den friheten som en cykel ger. Vinden i håret...nåja, smogen! Lätt att parkera...mellan mopeder och parkerade bilar...och man drar iväg när man vill och inte när bussarna behagar komma...
Men framför allt rör man på sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar