Våra vänner krigarna

                                                                                             Blogga varje dag 67

I går var de hos oss.

Våra vänner krigarna.

Det funkade inte alls för dem här i Italien.

Trots att de är italienare.

De hade försökt med egna firmor.

Tungt jobb men ingen skörd.

Föräldrar som motarbetade och ökade på bördan.

Då fick han ett erbjudande från sin gamla arbetsplats IBM.

Fast i Brno i Tjeckien. 

Han inte bara tackade ja på stubben utan även familjen hängde på.

Barnen började tjeckisk skola.

Frun fick också jobb på samma firma i januari i år. 

Innan dess hade hon skaffat nya bekanskaper i den internationella omkretsen.

Kört igång med kulturella mat utbyten.och handarbetsklubb med människor från hela världen. 

Så kom de hit på besök.

Två år har gått. 

Barnen har växt något otroligt och talar flytande tjeckiska.

De ska stanna hos farmor och farfar ute på landet i tre veckor.

Sen hos mormor och morfar någon annanstans ute på landet.

Det har mor- och far- föräldrar bett om.

Önskar med ett litet styng av avundsjuka att mina föräldrar skulle be mig skicka barnen till dem.

Att de skulle få njuta lite av sina barnbarn utan mig.

Barnbarnen skulle få ha mormor och morfar på egna villkor.

Men så är ju inte fallet.

Hänger inte läpp.

Jag är istället oerhört glad för dessa kämpar.

Som lämnade allt och fick så mycket.

De kan till och med lägga undan pengar nu.

Börja att tänka på de där resorna som aldrig blev gjorda innan.
Jag förstår på det de berättar att saker och ting inte bara varit lätta.
Många tårar och tunga känslor har funnits med i bilden.
Fast nu nu mår de bra.
Allt flyter på.

Vi saknar dem klart.

Men att se dem så här glada gör oss också glada.

Och det var sååå kul att träffas.