Hosta från underjorden = försvinn!

                                                                                                          Blogga varje dag 33

I fredags när jag var på regatta så kom den där hostan från underjorden i kapp mig. 

Jag har ju hållt på och kurerat, först en son som skulle i väg på segelvecka och sen den andre som hade galet ont i halsen.

Alltså är det min tur. Fast jag inte bett om det.

Stora katarr hostan som jag inte minns sist den besökte mig. Vi snackar om åratal i alla fall.

Den är så jobbig att det gör ont långt ner i mig.

Mannen börjar sitt tjat om att jag bara måste gå till läkare.

Jag som ju helst kurerar allt med ingefära, honung och citron tittar snett och tänker att en dag som idag vid havet nog ska göra susen. Den i fredags var helt klart för lite. Men i dag så....

För vår lilla valp är det premiär på stranden. Han gräver och gräver. Vi promenerar, medan mannen åker ut med dykargänget. Barnen badar men där backar hunden. Jag med. Svinkallt är ordet. Plus att det blåser.

Ibland får jag stanna för att hostan tar tag i mina lungor igen. Irriterat tänker jag att jag absolut inte vill ge min man rätt. Han är väl ingen jäkla läkare liksom...Lika sur är jag då jag tänker på yogan. Fixar inte den så här. Hade planer på att åka till min lärare i morgon. Det ser verkligen illa ut.

Efter att mannen kommit tillbaka och vi ätit en macka åker vi hem. 

Wish ligger avsvimmad i transportburen. Vi är alla lagom brända.

Hemma kör vi dusch runda i långsam fart. Hör hur stora pojken hostar igen. 

Nä nu får det vara nog!

Det här är öppet krig.

Alla medel är då tillåtna.

Luft terapi med några droppar av något i...måste leta runt i medicinskåpet...