De där själv lysande människorna

                                                                                                    Blogga varje dag 39

Gnällde ju i förra inlägget. 

Förlåt!

Vill inte gnälla.

Fast det kom alldeles spontant...

I dag vill jag slå ett slag för de där människorna som lyser och som får även de som finns omkring dem att skina.

Som den där fina läxhjälpen som vi i stor desperation lyckades fiska fram i sonens skola.

Hon är en före detta lärare och kommer varje lördag morgon för studera med våran pojke.

Snabbt kommer han till bättre resultat.

Hon har klickat igång honom helt enkelt.

Ofta har hon sagt att han är mycket intuitiv.

Så, strax innan hon går för sommaren, säger hon det där som bara får mig att dö lite grann;

"Tack för att jag fick lära känna denna underbara pojke!

Han kommer att gå långt."

Ja, ni vet det värmer ju mammahjärtat som vet men som inte kan riktigt stödja sina söner när det blåser på havet.

Läshjälpen är överväldigad över det han berättat.

Seglingen som ligger där och guppar i hans hjärta bara sprutar omkring, när någon vill lyssna.

Hon säger också det som jag tror han behöver höra.

Det är medelmåttorna som fixar skolsystemet här.

Inte de där speciella. 

Sen när hon gått tänker jag på det hon sagt.

Att hon faktiskt är uppriktigt tacksam över att ha fått lära känna min son.

Att han också givit henne något.

Så idag vill jag peka på dessa människor för det finns fler som hon.

Såna som ger sig tid att tänka efter och förstå.

De som rannsakar även sitt eget sätt att vara.

Inte undra på att hennes elever grät när hon gick i pension.

Och till min läs-hatare ger hon en bok.

En skräck-musik bok för ungdomar. 

Med hopp om att han ska få lite lust att läsa.

Önskar så att minstingen också kommer att gå på någon sådan strålande person.

Vi behöver alla någon som ser oss och peppar.

Någon som inte är familjen.