Hur många koppar kaffe går det på en dag?

                                                                                           Blogga varje dag 13

Jag har alltid druckit kaffe.

Ända sen späda barnsben sörplade jag i mig kaffe med mjölk.

Sen blev det kaffe med socker.

Sen blev det svart...kaffet alltså!

En rolig granne gav mig "kaffegök" också då jag bara var två år, så man kan nog lugnt säga att jag är uppvuxen med det i blodet.

Innan jag blev med mitt första barn gick jag på kaffe som en bil på bensin...eller diesel...eller som här ibland, gas.

Vet inte hur många koppar jag kunde komma upp i på en dag.

Så kom sonen och jag gick strikt ner till tre koppar om dagen.

Nu är jag nere i två.

Efter sista dusten med cellgift. 

Fast så finns det de där dagarna då man dras till kaffebryggaren, espressokokaren...ja, i stort sett allt som man kan göra kaffe med. 

Särskilt de där dagarna som blir konstiga spring och stress dagar och man egentligen borde satsa på kamomill. 

Idag är en sån dag.

Sov urdåligt i natt efter en jobbig jobbig dag.

Allt blev liksom fel; ett recept som läkaren klottrat telefonnummer på, jag som pratar bredvid mun när jag egentligen borde ha varit så duktigt tyst som jag bara kan vara, minstingen bråkade och tråkade.

Alltså låg jag där och tänkte.

Räknade sonens allergi hostningar. 

Steg ur sängen mör i morse.

I dag stundar ett besvärligt möte som jag bävar för efter gårdagens groda.

Alltså är jag i stort kaffebehov.

Två är avklarade och jag funderar på nästa...

Morgonen var inte alls enkel heller. 

Lyckades rätta till receptet och få det betalt inför läkarbesöket i morgon.

Hem och hämta valpen.

Hunden vaccinerad.

Sen kom det ingen buss.

Eller rättare sagt, rätt buss var det som saknades.

Fyrtio minuter väntade jag med en gläfsande valp i regnet.

Ja, allt detta skriver jag egentligen bara för att bevisa för mig själv att jag nog faktiskt behöver en kopp till.