tisdag 29 april 2014

Tar tillbaka...

allt det där jag sa om hundar som stör när man gör yoga.
Vill, nu meddetsamma, ha tillbaka den där typen som drar mig i håret bara jag lägger mig i savasana.
Föredrar bustrollet som nafsar loss bitar från min yogamatta, än den här febrige, kräkande och slembajsande, håglöse valpen som lägger sig med en suck bredvid mig och tittar, lite slött, på mig med sina sorgsna hundögon.
Ja, han har fått medicin av veterinären.
Ja, vi ska dit i morgon också.
Men hela denna historia känns som när min största pojke var två veckor gammal och blev förkyld.
Tror uppriktigt att jag kommer att dö av hjärtinfarkt.
Det gör jag ju inte men...i alla fall.
Hur står man ut?
Hur gör man för att inte känna sig totalt maktlös?

Han sover igen min lille skyddsling.
Det är väl det han behöver just nu.

Får hålla i mig och inte ringa återbud till jobbet idag.
Kan ändå ingenting göra mer än det jag redan gjort.
Alla. ALLA, som har hund säger att det är normalt.
De äter ju skräp de där små.

I lördags var han snabb att stoppa i sig något på trottoaren de två sekunder mannen tillät honom vara lite som en normal hund och inte som en valp i  pågående vaccinationsfas.

I söndags plockade han isär tvättkorgen, nafsade loss silikon i duschkabinen samt tuggade hjärtligt på toaborsten, då han var några timmar själv och hade lyckats få upp badrumsdörren.

Frågan är vilket skräp som gjort honom illa.
Eller kanske ska man inte bry sig om att fråga sig det...

Hur som helst vill jag snabbt ha tillbaka just den där lilla envisa hund-bebisen som hittar på saker som man kan bli galen för.

Gärna med det samma...

Tack!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar