onsdag 30 april 2014

Har man sagt A får man säga B också.


Det går verkligen inte an att gnälla eller gråta blod ena dagen och låtsas som ingenting nästa, när allt är över.
Inte i min verklighet i alla fall. 
Därför berättar jag gärna idag att han är på G igen min lille valp usling som skrämde oss halvt från vettet i går.
Hela dagen låg han i sin säng eller på golvet.
Ihop rullad som en liten lidande boll.

Jag lämnade honom med hjärtat i halsen klockan två för att motvilligt masa mig till jobbet.
Livio skulle ju komma hem två timmar senare.
Mannen lovade att informera honom om veterinär besök och andra små detaljer.
Stackars pojken har en förmåga att bli så nervös annars.

Fick en rapport där jag satt mitt uppe i en lek med fina flickorna i barngruppen.
Ingenting var förändrat.
Wish hade bara lyft ett öga när sonen kom hem.

Men på kvällen mötes jag av en glad typ.
Huset var fullt av söner, barnpassare och man.
Grannens hundar hade varit och piggat upp.
Svansviftning och skall mötte mig.

En glädje så stor så det knappt går att beskriva den.
Ni förstår säkert ändå.

Ni vet när man sen bara kan njuta av en gullunge som inte längre ligger ihopringlad men även så här;





Eller galenpannan som tycker att moppen jag använder för att torka hans eviga kiss med är det bästa lekkamrat man kan ha;



När jag sitter där och håller i luddet efter maten på kvällen och bara njuter av hans nafsande, säger mannen; " Idag kände jag mig som när du gick på cellgift. Helt impotent."

Jag som levde i det förstod nog inte vidden av lidandet min man gick igenom.
Såg ju ögonen även då han klappade mig på axeln.
Ändå inte.
Nej, man kan inte sätta sig in i en annan människas djupa hål.
Men igår när jag var i ett sådant förstod jag precis.

Tack och lov klarade jag mig ut ur det igen!


2 kommentarer:

  1. Men åååhh, vilken hjärtskärande och öm(!) liknelse din make gör. Hjärta på det och glad kram att voffen mår bra igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut hjärta på det här! Kram tillbaka.

      Radera