måndag 21 april 2014

Släppa in glädjen

Att det ska vara så svårt.
Vi människor komplicerar allt så in i bomben.
Jag med.
Därför tar jag mig i kragen. 
Gör ett försök.
Jag bara struntar i att en människa som man inte hört av på länge är suraste sura när man ger upp och slår en signal. Liksom låta allt det där med att det finns barnbarn med i bilden, som inte känns som de betyder något, inte få ta överhanden. Ge själva f-n i att vederbörande tjafsar om "skvaller" från grannarna om att vi har valp. Grannar som är på FB...Ja, varför bry sig om att man inte är världens bästa dotter när det hela kommer omkring.
Bara ta till sig det som är vackert.
Valpen som är överjordiskt vacker, duktig och rolig.
Ni kommer att höra mycket om honom vill jag lova.
Barnen som trots datorspels fixering är snälla ungar och står ut med att både farmor och farfar och mormor och morfar är upptagna med annat.
Mannen som muttrar och stönar trots allt kavlar upp ärmarna och gör sitt bästa.
Systerdottern som mot alla odds fixar allt själv och dessutom verkar ha hittat kärleken.
Ja, jag ringer henne för jag känner att vi bara behöver varandra. Skickar ett meddelande till min systerson också...bara för att tala om att jag finns här och att jag tänker på dem.
Solen som lyser igen.
Lägenheten som vi kanske hittat.
Och så musik-glädjen.

Allt detta släpper jag in.
Säger ett rungande JA!
Släpper in glädjen.

8 kommentarer:

  1. Ja det är så dumt att hoppas att andra människor ska ändra sig! och ibland när man slutar hoppas så ändrar dom sig helt plötsligt och min mamma ger mig en kram (fast vi inte kramas på min sida av familjen). Så härligt att du kan se det vackra omkring dig och heja dig!! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det så. Fast man ibland vill skaka om folk.
      Kram på dig med!

      Radera
  2. Det låter som ett härligt accepterande! :-)
    Och tack för att du påminner även mig om att släppa in glädjen. <3
    Kram

    SvaraRadera
  3. Åh Marika, tänk om man kunde få bestämma lite mer om hur andra ska göra! :) Jag skojar men det finns en underton av allvar också, har sett det för nära för att man inte ska bli upprörd. Men som du gör är underbart, bara släpp in glädjen lite mer! kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, skaka om de där surisarna...exakt som jag vill bli omskakad när jag hamnar i det där bittra...för det gör jag ju ibland tyvärr. Kram

      Radera