Alla hjärtans planer.

Ibland blir jag så innerligt trött på mig själv.

Min obestämdhet.

Min oanpassningsbarhet.

Vill bara skrika. 

Rakt ut.

UUUUUUUUUOOOOAAAAA!!!!

Särskilt efter det tusende "betygs- samtalet"...eller det kanske inte kan vara tusen då ungen bara går i läbbiga betygs-skolan sen sju år tillbaka...fast det känns så...

Efter en dålig sömns natt...och den är jag inte ensam om...någon som man får kasta kalla hinkar vatten på i vanliga fall är redan uppe och sätter frukost på bordet vid sextiden...

är svarta tankarna där.

Förestående läkarundersökningar känns som extra-straff på en hård natt.

Ja, då vill jag helst försvinna. Gå i ide'. Dra iväg långt långt bort.

Skriker/sjunger igen; auuuuuoooooaaaaeeeeeiiiii!!!

Planerar in motgrepp. Hämdaktioner mot oförstående osympatiska lärare. Döden dö...fast jag ingen mördare är.

Så släpper det. Allt är bra. Jag kan gå vidare utan oroligheter i kroppen i alla fall.

 Mera tekniskt detaljerade och pedagogiska tankar tar plats.

Vad är viktigt?

Vad gäller?

Och då...då kommer jag på det; det är San Valentino/ Alla hjärtans dagar på fredag.

Gör en formell inbjudan till mina barn och min man.

Här ska firas. Idee'r om hjärttårtor och kärlekslekar för hela familjehjärtat. 

Det är så jag ska vinna denna kris.