En exploderar kanske inte helt oväntat. Det är bara det att den tar hårt. Den kommer från någon som jag sällan sett smälla i luften så där förr...eller jo, en viss föraning kanske fanns...Förväntade mig inte alls det monster som denne någon förvandlades till bara...Fast jag ju vet att vi alla har både ont och gott.
Nästa får fart på kvällen. Då vi alla känner oss så där halvledsna och besvikna. Då får jag skulden för hela bomben. Indirekt visserligen. Men ändå. Jag borde ha hållt käften. Igen. Jag borde ha svalt ner. Tagit mina barn och gått innan det hela urartade. Detta sägs inte. Behövs inte. Jag känner det. Jag har sabbat dagen. Igen.
Ja ja, jag vet även detta går över. Jag gråter. Pratar med kompisar som förstår. Sjunger toner rakt ut som jag lärt mig på kursen. Sätter i cd-skivan och skrålar så jag tror grannarna får spader. Det kommer inge övertoner...hör inga i alla fall fast det är nästan så att jag glömmer av att hämta minstingen i skolan som slutar tidigt på måndagar. Dumma mamma!
Fast det hjälper. Det känns bättre sen. Inte helt läkt. Bättre. Det är bra.
Tredje bomben är egentligen ingen bomb utan två. Bröst. Om man nu kan kalla dom de...hahaha!
Ja, jag gjorde aldrig den där bröstvårtan.
Hade inte lust alls då det äntligen blev oktober som var minimi tiden för ingreppet.
Tänkte och tänkte på tatueringar som försvinner med åren. En operation till...kort...fast operation.
Därför går jag om kring med runda, lite för hårda, bullen som har ett ärr tvärs över.
Har till och med lärt mig sluta smussla i omklädningsrummet på yogan.
Den som ser får se. Struntar jag i. Vet inte riktigt vad jag ska med en bröstvårta till. Va? För balansens skull...mmm...får tänka lite till....
Det är också bra för det tar bort alla de andra "bomb-tankarna"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar