söndag 17 november 2013

Buller & bång

Från och med idag ska det bli liv i luckan hemma hos oss.
Vår nyblivne tolvåring får det där trumsetet som han testat så många gånger.
Det blir ju inte så mycket liv egentligen då man spelar på pads och har hörlurar på sig.
Men i alla fall.
Jag vet inte hur han reagerar för jag skriver detta inlägg innan.
Man hoppas och tror ju alltid att de ska bli glada, de där som får. 
Säker kan man aldrig vara.
Även om det alltid är tanken som räknas och allt det där...

Fast jag tror att han behöver detta.
Få odla en passion i full frihet.
Skolan gör honom ständigt ledsen och besviken.
Fortfarande.

Ibland vet jag inte alls hur jag ska trösta honom.
Hjälpa honom att bli stark.
Tro på sig själv.

Mina gamla hjärnspöken visar sig igen.
Kanske överför jag dem på honom...

Jag är ju bara mamma.
Kan bara lyssna.
Försöka minnas.
Krama.

Jo, jag tror nog att det blir bra med att han får spela fritt också.

Låta musiken ändra sitt liv.

Med buller & bång!






2 kommentarer:

  1. Jag tror att man får låta det vara så som det är ibland också. Han får stöttning och hjälp hemma. Man styr inte över hela världen. En dag slutar han skolan. Ni ser honom. Han får annat än det tuffa i skolvärlden. Tror att trummor är helt underbart som komplement ! Kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska erkänna att stöttningen ibland utmynnar i ilska...igen...Tyvärr!
      Men du har rätt, Annika, man måste låta saker och ting vara.
      Idag kom han hem glädjestrålande; bra betyg i franska!!!
      Som han kämpat.
      Kanske är vi inte så tokiga som föräldrar trots allt.

      Radera