torsdag 15 september 2016

Livets glada dagar


Långsamt släpper ilskan och besvikelsen. 
Jag MÅSTE låta detta med jobbet vara. 
Inte blir jag uppringd för att få veta när jag får betalt för de två veckor jag jobbat. 
Det gör inget. 
Jag struntar i det. 
Pillar med lite småprojekt jag har liggandes. 
Ägnar tid åt hunden (det blir han glad för vill jag lova!)
Planerar, men inte för långt fram.
Till kvällen räcker mer än väl just nu.

När vi var på Elba busade Geckoödlorna med mig. 
Varje gång jag tog fram kameran gömde de sig. 
Mannen som ju förstår min mani gick in och hjälpte till.
Vi fångade dem tillslut!
På bild alltså!

Nu tittar jag i Solöga; Livets glada dagar är här. Lek och njut. Min gåva till dig är att vara bekymmersfri.








4 kommentarer:

  1. Jag tänker att du gör det flera borde göra (inklusive mig själv), lyssnar på vad du orkar och behöver.
    Är det inte så att allt för många stannar och pressar sig i en arbetsmiljö som "bara" tar kraft och energi?
    Sen ifrågasätter man sig själv.

    Jag gjorde så när jag gick från mitt förra jobb. Där arbetsgivaren förväntade sig att vi skulle finnas tillgängliga dygnet runt om det behövdes. Allt för att tjäna mera pengar som inte gick till anställda.
    I alla fall inte till dom som blev sjukskrivna...
    När jag gick så tänkte jag att det var något fel på mig som inte ville klättra, slåss och tjäna mera pengar. Nu inser jag att jag gjorde rätt.

    Precis som du har gjort. Det viktigaste först, det är själen och kroppen.

    Måste skaffa mig Solöga. Dom budskapen är en lisa för själen.
    Kram Hannis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Hannis! Du anar inte så elak jag var mot mig själv dessa två fjuttiga veckor. "Alla andra orkar men inte jag. Alla andra kan hålla tusentals bollar i luften utom jag." Två veckor av total energidränering. Galet! Tänka sig att många av tjejerna, (samtliga under 40) jag jobbade med, var tvungna. Har inget annat. Det är sant att jag inte har någon lön, eller A-kassa eller någon som helst säkerhet. Bara min man. Det är tyvärr så det funkar här. Men jag är fri. Nu får jag tänka på hur jag ska gå vidare. Det löser sig. Kram

      Radera
  2. Alltså Solöga :) Man blir ju bara glad när man bläddrar i den och letar svar. Du gjorde ju helt rätt utifrån dig, även om du hade tänkt något annat. Och ibland måste man testa för att få svar också. Varm kram!

    SvaraRadera