söndag 9 juni 2013

Smaken är som baken

Läser en himla massa om mat. Bloggar. Tidningsartiklar. Kokböcker. Ja, faktiskt. Lite besatt kan man tycka.
Saken är den att jag njuter fullständigt. Att känna smaken på tungan har blivit en i det närmaste orgasm fyllda upplevelse man kan komma.
Det pratar jag om med en av mina söners kompisars mamma. Hennes hund har, sedan hon tvingats på diet för en sjukdom, börjat kasta sig på allt. Hon äter allt. Det finns ingen hejd på det hon kan sätta i sig. Grekiska kakor som hennes mans föräldrar tagit med sig hemifrån går också bra. Som om hon glömt att hon är hund.
Nej, säger jag. Hon har inte glömt att hon är hund. Hon har återfått livet.
Som jag när jag förra året gick på cellgift. Då hade jag varje gång tio dagar av skit/medicin/noll smak i munnen. Tio dagar gånger åtta cellgifts bombarderingar. Det blir åttio dagars vidriga mat-upplevelse-dagar. Det vill ingen ha. Inte ens de som är allra minst intresserade av vad de stoppar i sig. Det kan jag lova.

Därför är det ett sannt nöje att känna frukt, grönsaker, pasta, kaffe, te, vin, sojamjölk...ja, till och med tandkräm ger mig mersmak.

Det är inte så att jag vill hoppa på någon speciell diet. Förutom den vegetariska då som jag ju hållit på med i snart trettio år. Lchf är nog inte riktigt för mig....Nej, jag vill verkligen inte byta ut något av det jag redan äter eller dricker. Minska här och där ibland går bra. Fixa till så där. Fast bara lite och inget drastiskt. Här ska levas ju. Då ingår det som är gott. Det som jag tycker om.

Men jag testar. Lite här och lite där. En gnutta veganskt...för eller senare åker jag helt dit hä hä...
Aningen smoothies. Och så rawfood förstås. Senaste kärleken är goda tårtor som aldrig bakats i ugn.

Först ut var en jordgubbstårta gjord med paranötter, kokos och lime. Den blev ingen hit på testjuryns lista. Åt det mesta själv. Fast jag egentligen inte över- gillar kokos tyckte jag att den smakade alldeles ypperligt.

Sista testet gjorde jag förra veckan. En blåbärstårta gjord på cashew nötter, russin, torkade blåbär och mandel med agavesirap. Minstingen hängde på just för att det fanns agave sirap i. Mannen tyckte att "ja men den här...den är ju ätbar". Stora pojken tyckte att den där agaven den kunde jag ha låtit bli.
Ja,  så där är det jämnt. Jag hittar sällan något som är bra och gott för alla.

Men vet ni vad. Jag bara njöt av den mjukt söta och lite knapriga tårtan. Hux flux var den slut.


Och ja...så här såg den ut innan den slank ner i min mage...Via tungan och svalget förstås...
MMMmmmmmums!!!!



2 kommentarer:

  1. Mumsens! Dendär tårtan ser yummy ut!

    Ett tag var lite väl sträng med mej själv, i min övertygelse om vad som är bra mat - åt by the book, men mådde inte så bra av det. Det var en tröskel att ta sig över och inse att jag behöver äta det som JAG mår bra av. Så jag mixar rätt hejvilt och det funkar - det ska va gott att leva :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, att man ska vara så himla dum mot sig själv.
      Tur att man hittat en sorts balans ;)

      Kram Nina

      Radera