I natten

vaknar jag av att jag fryser igen. Famlar i mörkret efter mitt ärvda hemmavirkade täcke, min linusfilt. Det har ramlat ner på golvet igen.

Får upp det och täcker mig.

Jag vet att om en liten stund kommer jag att kasta av mig det igen.

Svettbadet kör ju igång strax efter frys attacken.

Hur länge ska detta hålla på? När ska jag få sova hela natten igen?

Visst har det blivit bättre.

Det hela är inte så intensivt längre.

Men den där uppvakningen mitt i sömnen stör.

Får mig att börja tänka och gå igenom dagens detaljer.
Älta.

Kör min djupandningen och lyckas somna om.

Tacksam för mitt fina täcke som min mans mormor gjort.

Tätt intill mig ska det ligga.

Även barnen tycker om det...