Positiva...2011

Sitter på min kammare och skriver...ja, jag har datorn i vårt sovrum...ingen bra lösning alls...men ända möjliga för tillfället.

Så jag sitter alltså här och försöker förstå varför mina tankar planer på att 2011 skulle bli ett rakt igenom "positivt tänkande" år. För min del. 

Halva januari har gått och det tycks inte fungera med att bara skaka av mig tråkiga nyheter och otrevliga upplevelser.

Ja, jag vet det är i mitt huvud det sitter.

Ja, jag vet jag måste försöka bättre.

Kanske blir jag påverkad redan av att min älskade farmor är sjuk. Hon har en knuta i ljumsken som verkar göra så hennes ben svullnar upp. Läkarna tror att det är en tumör och därför skickas hon nu från den ena läkaren till den andra. 

Farmor är som vanligt fantastisk. Efter att ha gråtit och förtvivlat går hon, inte bara, med på allt detta undersökande hon ställer frågor också...Min farmor är 88  år och har aldrig varit hos gynekologen. Hon får av slumpen en manlig sådan. Istället för att tvär-vägra låter hon sig undersökas och frågar sen om det svullna benet. Trots att flera kloka släktingar rått henne att inte fråga för "det är ju inte gynekologens avdelning...de bryr ju sig inte läkarna!"...Nu väntar hon på remiss från kirurgen.

Jag kan inte sluta att förundras över denna kloka kvinna med den otroliga hjärnan i behåll.

Hon som aldrig rest. Knappt lämnat sitt hem har en öppenhet som många resande människor aldrig någonsin kommer att få.

Detta ger mig naturligtvis en stor bit positiv läro-läxa.

Ändå faller jag tungt på den hårda marken.

Farmor är sjuk. Hon är 88 år. Tankarna går givetvis i den banan att snart är det dags att säga adjö.

Men hon har alltid funnits.

Hon är min livs guru som alltid sett mig som vacker och duktig även när jag alls inte är det. Precis som en farmor ska.

Visst får jag väl var lite o-positiv...bara en stund.

Sen sen ska jag koncentrera mig på att hon minsann kan komma igen och leva minst tio år till.

Så det så!