Försöka duger!

Det är lustigt att en arbetsintervju som man trott var slöseri med tid visar sig ändra saker i ditt liv som du inte längre trodde var möjligt. 

Jag gick på en intervju om ett kassörs jobb som jag tänkte, liksom, bara var "ett försök" och nu jobbar jag tre timmar i veckan (började i går!) i en barngrupp med svensk talande barn.

Präst paret, som kom i september, har slagit ner som en energi bomb på detta stället. Det ska bli jättekul att jobba med dem...de kommer dessutom från min del av Sverige...den södra...svenska sicilianer...

Det är inte bara det att jag gör mitt jobb och njuter av det, medan jag var där igår kom en av min sons svensk lärare med sina små döttrar. Hon blev riktigt glad när hon såg mig...en "riktig" förskollärare inblandad i aktiviteterna och började prata om ett projekt de diskuterat i Svenska skolan.

Hon sa; som " Borholms- modellen". Först har jag ingen aning om vad hon pratar om (jag har varit ifrån Sverige i 17 år!) men sen började hon prata om hur viktigt det är med rim, ramsor och sånger för inlärning av bokstäver och nummer. Är jag intresserad?

Nåja...låt mig få tänka på saken...JA JA JA!!! WOW och dubbel WOW!!!

Jag kämpar med att hålla mina glädje känslor lite nere...jag är fortfarande svensk...fast inte så mycket... 

Hemma plockar jag ut alla mina sånger och poesier och sånt' och då hittar jag papper från en kurs jag var på i Sverige för många år sen precis om detta, fast då hade det ännu inte namnet "Bornholms-modellen". Det står om hur viktigt det är med rörelse också och koordination...

Tänk om jag skulle kunna trycka in Yoga också???!!!

Eller springer jag för fort nu?

I alla fall, oerhört glad går jag idag in på min älskade biologiska affär.

Liksom med ett halvt öra lyssnar jag på musiken medan jag plockar grönsaker och annat...men...ja men...det är ju Meat Loaf...käre gamle Meat Loaf och hans ironiska "Bat out of hell". En annan sorts lycko känsla kör genom min kropp. Gamla minnen kommer till mig. Det här måste jag bara dela med mig med er: