Negativt mot postitivt

Så underligt att en positiv händelse, som jobbintervjun igår, kan försvinna helt om bara något negativt inträffar. Som om inget vackert egentligen hade hänt.

Som om det bara varit en dröm att du verkade flyta runt på ett mjukt moln i en klar blå himmel med en känsla av skönhet och styrka.

Det var ingen livshotande händelse. Inte heller var det ett dödsbud. Kanske var det inte ens så viktigt...

I alla fall gjorde det att de goda nyheterna dunstade bort och lämnade kvar bara ilska.

Varför är det så att det negativa är starkare än det positiva?

Varför är det så att när man tänker tillbaka minns man oftare de tråkiga händelserna än de trevliga?

Är det jag som låter detta hända?

Borde jag koncentrera mig mera på det positiva och ignorera det negativa?

Kan inte berätta exakt vad det var. Men jag är fortfarande arg...och lite ledsen.