fredag 12 mars 2010

Yoga i vitt

Jag hade satt väckarklockan i morse på sex. Skulle verkligen yoga innan alla vaknade. Två dagar utan yoga är två dagar för mycket. Mannen är ute ur stan på jobb och ungarna sover. Sovrummet är mitt...trodde jag...

Någon gång under natten gled min yngste son bara in i min säng utan att passera badrummet. Han fortsatte sova medan han la sina mjukdjur på kudden, spöklampan på mitt bord och tog tag i mitt hår (en vanan han har sedan han föddes). Skit också, tänkte jag, där rök min yoga. Då kan man lika gärna sova. Så det gjorde jag. När väckaren talade om för mig att det var dags stängde jag av den och låg kvar i mörkret och funderade på om jag skulle försöka somna om eller göra det jag planerat...i en halv timme låg jag där tills det var som om någon sa; dumskalle! Sovrummet är upptaget men det är inte vardagsrummet!

Just det. Ingen man hemma. Ingen framför TV:n. 

Så jag trasslade mig ur sonens hårgreppande hand och smög ut ur sovrummet, gjorde Jala neti, rengjorde min tunga och rullade ut min matta.
Fyrtio minuter av underbar tyst och helande yoga. Den mjukade upp min stela kropp. Den rensade mina tankar.

Sen tände jag levande ljus (ja, jag är en levande ljus fantast!) på vårt matsalsbord och började plocka fram till frukost. Stora pojken kom hasande och landade på soffan. Han behöver tid för att ladda upp på morgonen precis som jag, därför gav jag honom bara en puss och gick tillbaks till mitt frukost bestyr.

Jag satt sen där och kände mig glad över att jag gjort det jag velat. Idag är den någon stor-strejk på gång (har aldrig förstått de här italienska en-dags-strejkerna...) med bussar och tåg inblandade därför kommer jag inte iväg till min yoga skola. Detta gjorde min hemma yoga ännu viktigare.

Kom att tänka på den första gången jag satte mina fötter på "mitt yoga ställe". Jag hade letat runt i hela stan efter ett ställe som passade mina tid tabeller. Eftersom jag helt plötsligt blivit fri på morgonen då en pojke gick på förskolan och den andra hade fått plats på ett morgon-dagis (barnomsorgen är långt ifrån svensk standard...suck!) måste det vara ett ställe som hade öppet även på morgonen. Inte alls så lätt att hitta. Tills jag gick in på "Accademia Yoga"...det bästa är att gå dit och kolla...inte lita på telefonsvar...något jag lärt mig under alla mina år i Italien...

Medan jag stod där och frågade om information gick folk i alla åldrar omkring i vita kläder...Å, nej detta är ett religiöst ställe...jag har gått rakt in i en mystisk sekt...det var inte alls det jag ville...
Damen vid informationsdisken sa; - Ja, just det du ska, helst, ha vita eller ljusa kläder på dig under lektionerna...för de positiva kosmiska energierna, du vet!
Jag nickade fast jag inte visste alls. Vad då positiva kosmiska energier? Vad är det här för knäppgökar?

Jag tog tag i informations bladet. Mumlade ett "tack" och skyndade ut.
I vanliga fall, det vill säga när Jehovas Vittne lyckas prata omkull mig och stoppa deras lilla tidning i min hand, så brukar jag ta första bästa möjlighet att bli av med den i akt.
I detta fallet var det något som sa mig att jag borde behålla det.

Ord som gratis lektion...provlektion fortsatte ringa i mina öron.

Så veckan därefter tog min nyfikenhet mig till provlektionen.

Jag hade inga vita kläder alls. Vitt har aldrig varit en färg jag använt. Hittade ett par mjuka ljus grå byxor och en nästan grå tröja och gick dit. Man behöver inte ta med egen matta. Skolan har egna bomulls mattor. Man ska bara ta med en handduk att lägga över.
Första instruktionerna på lektionen; när du ligger i Savasana ska huvudet ligga på ena hållet men under Asanorna på andra...och så inget prat (det är helt perfekt för min del!) Läraren kom in. En man med vitt hår och skägg. Nu vet jag att han var nära 70 år. Han började tala med en lugn teatralisk röst. Då först lugnade jag ner mig. Det vill säga mitt oroliga sinne lugnade sig inte min kropp. Hans ord om att hålla ögonen stängda och koncentrera sig på vad man gör...gå in i oss själva...tog mig helt. Efter det lugnande slut Mantrat bestämde jag mig för att jag ville ha mera. Jag betalde inskrivningsavgiften och köpte tio lektions biljetter...ja, vi köper biljetter vilket är så mycket bättre än att betala en hel månad och sen bara kunna gå två gånger på grund av sjuka barn.

Jag trodde aldrig att jag skulle ha problem med att koppla av...det upptäckte jag på lektionerna. Min kropp gjorde ont överallt och det var en pina att ligga still på rygg.
Hur som helst, tyckte jag om det...jag menar, inte smärtorna men jag gillade det han fick mig att göra med min kropp...saker jag aldrig trott vara möjliga. Han uppmuntrade mig genom att korrigera mina rörelser, inte genom att skrika som alla gymnastiklärare gjorde under min skolgång, utan helt enkelt genom att flytta på en arm eller huvudet eller vad det nu var som var i fel position med sina händer...inga ord behövs...
En gång sa han...eller viskade egentligen; - Du har en lätt skolios, va? Jag nickade och tänkte precis att; jaha, nu är vi där igen! nu kommer han att säga att det är bättre att jag går och simmar istället...det ska ju vara det bästa för krokiga ryggar...när han sa; då kommer detta att göra dig gott!  

Han hade rätt! Ju mer jag yogar desto mindre problem har jag med min rygg. Men innan jag förstått detta har jag många gånger tänkt att jag hoppat på fel tåg. Jag förstod inte att genom att använda delar av min kropp som har sovit i så många år är det ju klart att det gör ont...som träningsvärk.

Min yoga lärare studerade som ung man i Indien. Han följer de antica Rishi yogisarnas läror. De som vill träna eller studera till lärare i hans skola måste följa de stela reglerna eller gå sin väg. Men han är en underbar människa med så mycket tålamod och tolerans att jag gärna fortsätter att följa hans lektioner. Jag klär mig gärna i vitt också...ja, har full vit utrustning nu...även om jag inte är helt övertygad om att det drar till sig positiva kosmiska energier...eller kanske gör det det???!!!

Jag tror i alla fall att den ritual som man genomför när man klär sig i vitt innan man går in på lektionen är ett mycket viktigt steg för att komma i rätt yoga-känsla.


5 kommentarer:

  1. Du hittade hem. Eller hur.
    Blir helt fascinerad av din berättelse. Fint!!!!

    SvaraRadera
  2. ja, jag har hittat hem!
    Tack Nina!

    SvaraRadera
  3. Jag håller med, låter verkligen fint! Och tänk vilken enorm erfarenhet din lärare måste ha, vilken rikedom för er!

    SvaraRadera
  4. Upptäckte för ett tag sen att en god vän till min mans familj yogat för min lärare för många år sedan och slutat efter fyra år p g a jobb och familj. Han har kollat in nya yoga ställen nu när han är pensionär men säger att hann inte hittar något som går upp mot "Accademia Yoga"...

    SvaraRadera
  5. Oj då , jag fattar hur du tänkte där med sekt och sånt :0) Jag skulle också vilja ha en yoga lärare, just nu har jag ingen och inte direkt energi att söka. Söker mest inom mig just nu..

    SvaraRadera