Är jag inne på köpstopp eller har jag varit det?

När jag var och köpte kalsonger och linnen till mina barn idag kom jag liksom in, på väg till kassan, på kvinnornas avdelning och hittade i bara farten trosor till mig själv. Det brukar jag aldrig göra. Det vill säga, jag brukar leta och leta för att jag måste. För att mina gamla invanda trosor är alldeles urtvättade och håliga.
Vanligtvis går jag där och glor på alla glassiga stringtrosor och genomskinliga "hoppa- på- mig" trosor i mini storlek och tänker att jag aldrig i livet ens vill försöka få ner min stora rumpa i de där Barbie- tillbehören. Nej, jag tycker faktiskt inte alls att jag blir mera tilltalande för att jag har sånt' på mig.
Idag hänger det, helt plötsligt, fullt synligt hela tre "normal-trosor" i mjukt och lagom töjbart material. Va, har modet ändrats medan jag legat på yogamattan, suttit med näsan i min blog eller ilat runt med barnen på olika aktiviteter???
Jag som gick och tänkte att det "där med köpstopp det har jag nog alltid hållit på med".
Jag har nämligen aldrig gillat att shoppa. Har alltid frågat mig om jag verkligen behöver ett par nya jeans eller en ny tröja och det har alltid slutat med att jag helt enkelt måste ut och handla nytt för att kläderna faller sönder.
Jo, böcker brukar jag ju handla och rökelsepinnar förstås...men det där med kläder och skor...skor är ett hemskt kapitel. Jag som är vegetarian sen 26 år tillbaks då jag var aktivt djurskyddsfrälst (jag är fortfarande för djurskydd fast mindre aktiv) har alltid handlat vinter skinn-skor. Jag trivs egentligen bäst barfota och blir inte upphetsad av skoaffärer därför blir hela letandet efter alternativ en evig pina.
 Har på senare tid försökt hitta de där bra alternativen och funnit en del på internet...fast när det är rea finns inte min skid-storlek (39) kvar. Därför fortsätter jag att dra runt i mina söndervittrade kängor till min mans förfäran...han har faktiskt otroligt mycket tålamod med mig...

När jag är i Sverige känner jag faktiskt, konstigt nog, för att handla. Bara liksom gå in på Indiskan och välja hit och dit...fast när jag tänker efter händer det långt ifrån varje gång. Det brukar allt som oftast vara så att när jag lyckats sätta farsan som barnvakt, övertyga min mycket hemma stadda moder att följa med mig till stan (jag kör annars blir det inget...inte kan väl en lantis köra bil i stan heller...är jag tokig eller???) så brukar det vara hon som shoppar och jag som går och suckar och vill hem.

Jag behöver ju ändå inget!