Varför klarar jag nu av att gå upp i huvudstående hemma...ibland även utan hjälp av väggen... men inte på lektionen???
Har jag något sorts spöke i mitt huvud som stoppar mig?
Psykologisk blockering?
Den gamla vanliga skamkänslan jag alltid burit med mig?
Skäms jag för att se tokig ut eller att dimpa ner som en sten?
Jag vet att jag kommer över även denna tröskel...jag vet det för jag har bestämt mig...Jag SKA klara det...
Idag kan ingenting ta ifrån mig min glädje. Jag fick ett pris av Marcella på min engelska blog; " Hanging out the wash". Jag blev otroligt glad men kan tyvärr inte klistra in den i min blog...borde vara mera tekniskt lagd kanske...
Det här priset kom precis när jag var på väg att ge upp...att börja söka ett "riktigt jobb" som en "vanlig" människa och inte försöka bara göra det jag vill och tror på medan jag lever på min man.
Satt och tänkte att det jag skriver och funderar ut ändå inte ger någon annan än mig själv något när det här underbara priset dök upp.
Och helt otroligt lyste solen en stund...faktiskt inte bara bildligt...
Jag är på rätt väg...det finns folk som ser mig och som uppskattar det jag gör...
Idag ska jag hämta barnen tidigt i skolan...de ska få komma hem och slappa innan veckoträffen med de andra svenskarna...ja, vi har kommit överens om att gå till svenska skolan "bara ibland" stora pojken och jag.
Känner all den där kärleken som Shivananda talade för att man alltid ska sprida. Glad gladare gladast!
http://www.youtube.com/watch?v=EjAoBKagWQA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar