Vi har infört, sen förra året, en Pizza kväll med bara mammor i min stora pojkes klass. Igår kväll var det dags för andra ute- kvälllen. Vi blev bara nio denna gång. Förra gången var vi femton...inte illa med tanke på att det finns tjugoen barn i klassen. Men förra gången kom det upp tråkiga saker. Mobbing och en lärares okapacitet att varken hålla i klassen eller föra dialog med föräldrar. Det ledde visserligen till ett uppror och att läraren blev parkerad till mindre ämnen...men det var en ganska upprörande kväll.
Denna gången kändes det lite lugnare fast en mamma inte kom...hennes mans bror dog i en bilolycka på morgonen...37 år gammal...
Naturligtvis fanns denna familj med i våra tankar i går...en polsk familj som är här för att ha ett bättre liv...få ihop lite pengar för att bygga ett hus i Polen, genom att städa andras lägenheter här...underbara människor som aldrig bråkar om något och alltid ställer upp...finns det någon rättvisa i detta???
Det gjorde mig lite arg att den mycket unga mamman som satt vid min sida (också polska!) bara babblade på om hur svårt det var med flyttning och så. Och att hon minsann också haft en del sorger på sista tiden...kompisars föräldrar...
Vi har väl alla någon sorg vi bär på...mer eller mindre...nu är det den här stackars familjens sorg det gäller och det kan man inte prata bort...
Men kanske var det hennes sett att excorsera det jobbiga...
Det blev i alla fall en behaglig kväll...det känns som om vi ger varandra styrka genom barn, man och trams prat.
Kvinnlig styrka!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar