Min son fyller 8 år idag. Tankarna går onekligen tillbaka till den 17-11-2001...det hela känns fortfarande som om det var igår; jag hade två veckor kvar innan den uträknade födelsen. Sista ultraljudet...kvällen innan hade någon varit vänlig nog att sno vår bil så vi var redan smått skakade när ultraljudsläkaren, efter att ha höjt min gynekolog till skyarna (är man professor i Italien så är man allt!), började mumla om navelsträngen runt halsen på vår lilla livliga krabat och att det verkade som han börjat få andningsnöd.

Först trodde jag att det var hans rädsla för min "fantastiske" gynekolog som gjorde att han överdrev. Sen tänkte jag att man bara inte kan ha dubbel otur på en och samma helg...eller kan man det?

När han sen började hänga efter oss i korridoren och tjata om att vi alla fall borde ringa gynekologen, blev jag lite orolig. Men det var som om jag hade något inbyggt skydd som hela tiden sa mig att det inte fanns något att känna panik för...jag skulle föda först två veckor senare...den här ultraljuds-nissen var bara rädd för den store professorn...

Vi åkte hem igen, i den av svärfar lånade bilen. Hemma undrade mannen om vi skulle ringa gynekologen meddetsamma eller efter maten...Jag bestämde att vi skulle äta och sen vila och sen ringa... helt otroligt nu när jag tänker efter....jag till och med somnade....

När mannen sen ringde (fixade inte det själv!) blev allt panik. Gynekologen som var på väg ut från Rom vände tvärt om. - Vi ses på sjukhuset, sa han, så att vi kan "plocka ut" pojken...

Vad då plocka ut? undrade jag . - ja men , det fattar du väl....det blir kejsarsnitt, säger mannen otroligt lugnt...- nej, jag skulle ju föda normalt....- Kom igen nu Marika, ska du duscha så skynda dig.

Har aldrig duschat så snabbt i hela mitt liv. Torkade håret på rekordtid och snodde runt för att få ner alla baby kläderna och sånt´som man ska ha klart långt innan i normala familjer.

Ilsken utstod jag inläggning och lavemang (korkat att äta middag!). JAG SKULLE HA FÖTT NORMALT!!!!

Känner faktiskt fortfarande ilska när jag tänker på det.

Men när de plockade ut den lille skrutten som grep tag i slemsugaren och min gynekolog sa; - det var på håret...navelsträngen hade han tre gånger om halsen och det hade blivit liksom en knuta....DÅ stannade allt...

Mjau, sa han, skrutten...min skrutt som idag blir 8...tänk om jag hade envisats med min naturliga födsel...