Fortsätter att bara förundras över hur allting bara "kommer igen" så där på höstkanten.
Kollar in min trädgård mellan en regnskur och en annan.
-När planterade du det där, säger mannen och pekar på några gula små solar vi inte sett förut.
Jag har inte planterat dem.
De måste ha legat där under i sina lökar och väntat.
Och så tittade de upp helt plötsligt.
Rosorna, som jag antar, kör på sista blomningen inför vintern är helt otroliga.
Callistemon som sett så sorgsen ut sprutar fullständigt sina röda tofsar.
Och så den här...som jag fick av en granne för en så där 15/16 år sedan och som blivit omplanterad ett hundratal gånger...
Ja, till och med den där avokado kärnan som jag fick för mig att sätta har producerat en fin liten grön planta.
Det hela är både fantastiskt och hoppingivande.
Krokus nu?! Men härligt med blommor, när de än kommer. I söndags såg jag några små blåklockor som hade slagit ut! Ur led är tiden :) Kram
SvaraRaderaGrönt är skönt och som elixir för själen ♥
SvaraRadera