Trivs i mig själv (Blogga varje dag 158)

Även när det dundrar runt omkring mig känner jag allt mer och mer hur jag mår bra.

Hur det känns helt rätt inuti.

Att inget av det som sker utanför kan rubba mina "glad-cirklar".

En sorts trygghet där jag faller tillbaka även då jag hör ord som påminner mig om att jag egentligen ingenting äger...

Jag kan lugnt svara och samtidigt känna att; det gör ingenting.

Om allt, mot all förmodan, skulle rämna då börjar jag bara om från början igen.

När jag tänker närmare efter har jag allt det jag behöver.

För jag har något som tagit år att bygga upp.

I det står jag fast som ett träd.

Ja, jag får låta hur tokig som helst.

Någon pension lär jag aldrig se röken av.

Men vet ni va, det ordnar sig.

Det vet jag alldeles bestämt.