Tar mod till mig och ringer min mamma.
Ja, ni som har följt mig ett tag vet att jag inte har en så där toppen relation som jag lite avundsjukt inser att andra har. Ni vet, ringer varandra stup i kvarten. Ringer för att de måste bara berätta.
Mera systrar är mamma/dotter...
Lyckliga de!
Mera systrar är mamma/dotter...
Lyckliga de!
Tar mod till mig för jag har ju märkt hur jag undviker att säga när något inte är som det ska till min mamma.
Det har hon ju rätt att veta.
Tar mod till mig när jag återigen får den där örfilen av att livet inte alls är evigt.
En gammal svensk man som mina föräldrar träffade då de var här och fullständigt pratade bort en och halv timme med då jag höll lektion, är död.
För bara några veckor sedan dog hans ena son i cancer.
Tänker att att det var fel turordning.
Det är det alltid när ett barn dör.
Oavsett hur stort det är, barnet.
Så jag tar luren och får en trevlig pratstund.
Vi pratar om ditten och datten först.
Sen, när jag berättat om mannen som inte längre finns, tar jag det där om min operation.
Fast det gått nästan två veckor.
Det blir som ett lyft.
Min mamma berättar om när hon fick sin livmoder bortopererad efter att ha försökt förstå de olika läkartermerna.
Vi pratar om det.
Om hur man upptäcker saker man trodde att man visste.
Den sitter ju där. Livmodern. Redan när man föds.
Helt plötsligt är den till besvär...
Har saker man inte förstår.
Ja, allt sådant pratar vi om.
Som vi aldrig gjort förr.
Och vet ni, det var trevligt.
Kanske är det en början.
Vi har ju något väldigt gemensamt.
Vi är kvinnor.
Bara det.
Oavsett hur stort det är, barnet.
Så jag tar luren och får en trevlig pratstund.
Vi pratar om ditten och datten först.
Sen, när jag berättat om mannen som inte längre finns, tar jag det där om min operation.
Fast det gått nästan två veckor.
Det blir som ett lyft.
Min mamma berättar om när hon fick sin livmoder bortopererad efter att ha försökt förstå de olika läkartermerna.
Vi pratar om det.
Om hur man upptäcker saker man trodde att man visste.
Den sitter ju där. Livmodern. Redan när man föds.
Helt plötsligt är den till besvär...
Har saker man inte förstår.
Ja, allt sådant pratar vi om.
Som vi aldrig gjort förr.
Och vet ni, det var trevligt.
Kanske är det en början.
Vi har ju något väldigt gemensamt.
Vi är kvinnor.
Bara det.
Mammarelationen är inte alltid enkel. Jag har ju inte min mamma kvar längre, det är nio år sedan hon gick bort nu, men så länge hon levde så hade vi inte den mest okomplicerade relationen. Vi hade tät kontakt ja, men det var väldigt mycket styrt från hennes sida. Jag kände också att hon inte riktigt förstod mej och vad jag ville med mitt liv. Hennes tro gjorde också att det hela tiden fanns en konflikt i botten när det gällde min yoga. Men idag ser jag på henne med andra ögon och jag tänker ofta att okej, nu VET jag varför hon gjorde som hon gjorde och sade som hon sade. Jag kan också känna att hennes relativt tidiga bortgång gjorde att jag vågar och vill leva mera ♥
SvaraRaderaKram till dej!
Kram tillbaka Nina. Det där med konflikten i botten...ja, det känner jag ju verkligen igen. Fast jag vet ju inte riktigt varför den finns där...Fast det är kanske inte viktigt...
RaderaSå fint Marika, klart det är början på något som kan bli mer. Min mamma dog för 27 år sedan och jag har värderat, omvärderat vår relation flera gånger. Vi var inte alls lika, vilket hon ofta påpekade och på den tiden tog jag det som kritik. Idag tror jag att hon menade precis tvärtom faktiskt. Att jag var framåt och tuff och att hon hade önskat att hon också var det mer. Stor kram
SvaraRaderaJa, mycket av dumheterna min mamma säger tror jag också grundare sig i en sorts avund. Jag inte bara har växt upp i en friare generation och tar för mig. Det kan inte hon. Hon har blivit så inpräntad med vad man får och inte får göra...att det ska se fint ut liksom. Synd! Bara det. Kramar tillbaka
Radera