I sköldpaddans tecken. (Blogga varje dag 150)

Vi gick där och försökte föreställa oss och förklara för barnen hur det ska bli. 

Vilket rum som ska bli vems.

Hur vi tänker oss att det ska bli på vårt sätt.

Med våra saker.

Kände in tillsammans med våra söner.

Den äldre mannen visade omedelbart de tre små sköldpaddorna som kläckts  i veckan, som han har i ett litet bo med nät över i trädgården.

Han säger att de är ett gott varsel.

Som en lyckönskning. 

Vi fortsätter runt fast jag blir avbruten av ett samtal från försäkringsbolaget...om olyckan min son hade förra året...alltså...en fredag eftermiddag kl. 17,30...

Sen mäter vi lite i köket.

När vi pratar om skåp och bokhyllor som vi måste skära ner så säger den äldre mannen att han väljer bort sin garderob för att kunna ta med sig sin döda frus säng. Han kan inte vakna varje morgon utan se den, säger han, så att man riktigt känner den där blandningen av sorg och djupaste kärleken.

Vi går vidare och förstår att sonen, som sen dyker upp, har en hörselskada.

Ni vet man får en insikt i hur hårt livet kan fara fram med oss människor.

Som om ödet sparkar boll lite så där i vissa familjer.

Så när vi ska gå och min man får syn på en skål med de där små tändsticksaskarna som han också samlat på sig under jobbresor på olika hotell.

När han säger att han känner igen sig utbrister först den äldre herren i en utläggning om hur han åkt runt på olika byggnadsprojekt i hela landet med ett ljus i ögonen som minner om att han tyckte om sitt jobb.

Snabbt kommer han tillbaks ner på jorden igen och säger att man jobbar och far.

Berättar om hur han gått miste om sina söners barndom för jobbets skull.

Han såg dem bara i korta ögonblick.

Ofta sov de.

Han säger att inget kan ersätta mänsklig kontakt.

Inga pengar i världen kan betala den.

Återigen förstår jag honom.

Han blev lurad.

Trodde att han skulle åldras med sin fru.

Han gick i pension och hon dog.

Ja, vi måste ta vara på varandra mera.

Skänker en tanke åt den där försäkringstjejen som ringde mig.

Kanske har hon små barn där hemma som mormor, babysittern eller dagis tar om hand.

För att hon ska kunna sitta där och ringa runt till sent på kvällen till folk som kanske snäser åt henne, tycker att hon stör och dessutom inte erbjuder särskilt mycket.

Om hon inte har några barn så finns det säkert en kärlek hon borde ägna sin tid åt.

Men jag vet ju inte...

Tror bara att vi ska ta lärdom av sköldpaddorna.

Skynda långsamt.

Googlar på sköldpadda och hittar ...

en totem version;

Sköldpaddan

Står för kroppen, moder jord och tacksamhet.

Ofta glömmer vi att vara tacksamma för det vi har. Istället funderar vi på allt vi inte har. Det ligger bara som en emotionell obalans.
Var inte så ego utan ta hand om din och moder jords kropp.
Ha gärna önskningar men fäll inga tårar om de inte uppfylls!

och en feng shui sådan;
Skölpaddan står för:

Tryggheten.

Stabiliteten.