Ett liv i min hand

                                                                    Blogga varje dag 24

Jag springer med jämna mellanrum.

Några dagars mellanrum.

Idag var det tungt.

Luften var tung.

Efter regn och med nyutsprungen sommar värme är den blytung.

Går mera än springer, ändå rinner svetten.

Yogan efteråt känns också trög, seg, tuggummi...

Efter dusch och frukost sätter jag mig att sy på kläder.

Någon har gått hårt åt hela familjens joggingbrallor.

Hål över allt måste fixas...

Mannen tar med sig stora sonen och drar åt frukt & grönsaksmarknaden.

Vi brukar sköta det själva.

Ett par jobb.

Idag får stora sonen, som lever lite i "allergi-karantän", hänga med.

Efter ett tag kommer de tillbaka...fast jag inte är klar med lagandet...jisses!

Hur snabbt kan man handla på grönisen???

Sonen är skärrad när jag öppnar dörren; en stackars svala har tagit sig in, på något vis, i trapphuset och kan inte komma ut. 

Lilla livet får mera panik när dumma, ensamma farbrorn  lite svärande (egentligen svär han inte för han är alltför hunsad av gamla mamma för att göra det...) kommer ner trippandes i full kostym för trappan. 

-Mamma, skriker min son, han/hon flög ner!...

Jag ger order om att någon ska hålla hunden medan jag rusar in för att ta en handduk.

Vet hur fåglar brukar toka till det. 

Snappar åt mig handduken i köket, ner för trappan...

Stackars vackra, underbara varelsen ligger i hörnet. Jag dumma, elaka och förmodligen också fula människa kastar handduken snabbt över fågeln. 

Plockar upp. Låter huvudet sticka fram. Såååå vacker. Barnen vill se medan jag ber dem öppna, så lugnt och stilla de bara kan, dörren på köksbalkongen. 

Minstingen vill klappa. Jag tillåter inte. Skräcken står hög. Lilla lilla hjärtat slår hårt hårt och näbben kippar. 

Jag vill inget illa. Bara väl. Bara kärlek.

Sen. Där ute öppnar jag handduken. Lägger den lätt med fågeln i på lilla tvättställningen. Då lyfter han/hon...och jag tänker inte använda hen för det är så fult...och flyger mellan husen. Drar i väg. Försvinner. En glädje stor som jag inte har ord för sprider sig i mitt hjärta. Fri är ordet. Befriad. Finns det något vackrare?

Bara sträcka ut vingarna och flyga...

Genom tunga luften också.