Lyriskt

Innan jag tutar och kör och skriver på om min stora pojke igen. Ibland känns det som om jag är för koncentrad på honom. Fast resten av familjen tycker att jag pysslar mest med minstingen...hmmm...

I alla fall, innan jag gör det, vill jag berätta om en alldeles speciell upplevelse min minste pojke tagit mig med på.

Rättare sagt var det ju hans skola som drog mig ut på äventyr.

I höstas bestämdes det att min sons klass skulle vara med i ett musik projekt. Några lektioner i lyrisk sång. Rigoletto av Verdi skulle läras in. Vi röstade ja för förslaget bara för att stackarna skulle få göra något annat än bara matte och italienska. Inte en enda utflykt ville lärarna göra.Tokigt hördes det förstås. Rigoletto är svår. Barnen är bara nio år...

Så kom pojken hem med en bok med ett tärningsspel och tillhörande cd skiva. Vi hade naturligtvis betalt för den. Ingenting är gratis. Allra minst lyrisk musik.

Galenpannor tänkte jag men sen blev jag helt tagen av idén. Man skulle slå med tärningen flytta sin Rigoletto, Gilda, Maddalena,  Sparafucile eller Greven av Monterone. På vissa rutor uppmanades man att sjunga en utav ariorna i Rigoletto.

Texterna kunde man följa i boken. Tur det. Det var ett himmelskt roligt spel. Utan att ha pressen att sjunga perfekt blev det så vansinnigt bra i alla fall. 

Ja, jag fick blodad tand. Tänker mig konstruera något liknande för mina svensk/italienska barn. Ett sångspel på svenska. Något som kan inspirera.

Så kom dagen för uppvisning. På den underbara 1700- tals teatern Valle satt jag och andades in den ljuvliga teaterdoften. Proffssångare sjöng hela operan och barnen fick turas om att komma upp på scen och sjunga klassvis. Lite synd att det var så många klasser bara. Mitt skrutt var på scenen i två minuter.

Fast jag hade turen att sitta så att jag såg honom hela tiden. 

Vet ni, han kunde alla texterna utantill.

Det var en otroligt fin upplevelse.