söndag 12 juni 2016

Vanligt och ovanligt.


Söndag igen. 
Alltid söndag. 
Lunch hos svärföräldrarna. 
Nästan alltid lunch hos svärföräldrarna på söndagen. 
Regn. 
Nästan alltid regn på söndagen nuförtiden. 
Sonen ska berätta för stora berget farfar om sin kuggning. 
Det är alltid svårt att föreställa sig hur sånt ska gå.


Det går enligt sonen. 
Vi får inte riktigt grepp om hur det går. 
För de går ut tillsammans när han, som han iallafall säger, berättar det. 
Tystnaden som uppstår, efter det, är ovanlig. 
Alldeles förfärligt ovanlig. 
Det brukar bli en massa förebrående. 
Inget av det kommer fram. 
Farfar är den där som var duktigast i klassen, näst duktigast i skolan och gjort en fabulös karriär som kulminerade i högt uppsatt chefsposition för en stor firma. 
Att han kan bli tyst är svårtolkat. 

Antar att det är chocken. 
Antar att det är lugnet före stormen.

2 kommentarer:

  1. Eller också smälter farfar faktumet att hans sonson inte är han... Eller något! Varm kram en dag för sent och vilken fin bild på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina Annika! Tror inte att han smälte. Kram

      Radera