tisdag 22 september 2015

Djupaste suckarna

Just nu går de på högvarv. 
Jag har bett min rödögda tonåring att hålla ut månaden ut. 
Känna lite till. 
Fast jag vet att han redan känner att det är fel. 
Väninnan säger "Låt honom byta. Låt honom följa sin övertygelse/hjärta/dröm eller bara sina vänner".
Precis det jag ju vill att mina barn SKA göra. 
Ändå är det så tungt. 
Svårt. 
Fast egentligen inte. 
Han tar restiderna. 
Han köper att han kanske måste lägga om hela sin fria tid. 
Det är vi föräldrar som står där som två dumma fån. 
Han valde ju själv...eller...kurlade vi?
Styrde närheten till skolan allt?
Eller var det jobbmöjligheterna efteråt vi tänkte på?

Det är jag som måste springa runt och prata med rektorer.
Men det får jag antagligen ta. 
Vi suckar lite till. 
Sen anar jag hur det kommer att gå.


9 kommentarer:

  1. Här kommer en stor styrkekram!

    SvaraRadera
  2. Åh det är inte lätt. Ett av tre barn bytte inriktning, vi försökte diskutera och peka på olika för-nackdelar men det gick inte. Han följde sin övertygelse som jag tror också handlade oerhört mycket om kompisarna, En bytte inte trots att vi peppade för det... Hon stannade för att hon älskade sin klass. Allt har sin tid och jag tror mest man kan finnas runtomkring som en slags livboj och så måste de få göra sina val. Sedan är det alltid svårt när man vill välja annat när tiden inte har gått. Nåja, ni reder ut det där. Varm kram

    Du, så fin din sida är!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Både för peppning och komplimang. Kram

      Radera
  3. Hang in there! Det kommer ordna sig!
    Från mitt ♥ till ditt ♥

    SvaraRadera
  4. Jag känner igen det där. Yngste sonen valde ett gymnasium, sen bytte många kompisar till ett annat med musikprofil. Sonen ville egentligen också byta men tyckte också att det var viktigt att slutföra det han börjat - att rida ut stormen, liksom. Så han blev kvar, det var sådär i tre år och idag, två år senare ångrar han bittert att han inte bytte. Men kanske det stärkte honom att vara kvar och härda ut. Vad vet man. Hur det än blir så blir det som det ska, tror jag.
    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Carina! Man vet ju aldrig liksom vad som är bäst. Det stärker när ni peppar mig.

      Radera