lördag 27 december 2014

Förunderligt...(Blogga varje dag 242)

... att sitta här och plocka undan för flytten, planera möbelplacering och samtidigt tänka tillbaka på hur det var.
Tjugotvå år sedan...snart.

Hon hade gått den där intensivkursen i italienska.
Lärt känna människor från hela världen.
Tragglat grammatik.
Lärt sig tala italienska med mannen, vilket visat sig inte vara så där lätt.
De hade ju engelskan som gemensamt språk.
Hjärtats språk.
De upptäckte ett berg att bestiga båda två.
Ingen av dem kunde bara släppa engelskan.
Men det gick...till slut.

Svärfadern ville att hon, efter kursen,  skulle vara hemma hos svärmodern och liksom leva sig in i det italienska samhället.
Hon klarade inte det.
Kände att hon måste ut bland människorna.
Svärmodern levde mellan matvaruaffärerna, läkaren och TV:n.
Talade nästan inget alls.

Hon tog sin tillflykt till rummet.
Skickade CV till svenska företag i Rom och fick noll svar.
Mannens farfar såg hennes förlägenhet och hjälpte henne knacka dörr på alla de där privata skolorna som drivs av nunnor.
Till slut hittade han henne ett jobb som baby-sitter i en familj.
Dit gick hon varje dag och kände sig levande igen.
Samtidigt lärde hon sig den enkla vardags italienskan man bara kan lära sig med hjälp av en ettåring.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar