Politically correct (Blogga varje dag 118)

Jag sitter där i gyn-stolen och tittar på en utav Anne Geddes Babies tavlor.

När jag tänker efter så har min tandläkare också någon sådan.

Fast bebisarna sitter på en buss i stället för att som hos gynekologen ligga nertryckta i terrakotta vaser. 123 vaser som jag senare upptäcker då jag googlar runt.

Jag får vänta en stund därför sitter jag upp och studerar denna tavla/affisch/poster noggrant.

Har liksom inte så mycket annat för mig alldeles ensam därinne. 

Förutom några nackrullningar, som ju sitter som handsken innan dusten med ultraljudsstaven ska köra igång, är det tavel studering som är det mindfullaste jag kan komma.

Först försöker jag se om det är olika barn eller foto montage eller nåt...vet ju faktiskt inte alls hur människan jobbar. Hur får man så många bebisar att sitta snälla medan man plåtar så att man blir nöjd?

Eller kanske var det ett förfärligt liv där medan respektive mammor väntade på att konstnären skulle bli klar...

Nej, det ser inte foto-monterat ut.

Inte alls.

Alla barn verkar olika.

Åtminstone så långt mitt tröga öga kan se.

Sen ser jag att det är kinesiska bebisar.

Japanska.

Vita bebisar.

Politically correct, tänker jag.

Fast hur jag än försöker finner jag inte den där svarta bebben.

Kan ni se någon sådan?

Jag blir nästan irriterad när gynekologen ursäktande kommer in.

En kollegas fru har fått bröstcancer och ja, du vet...hon är inne på cellgiftsbehandlingen nu...semestern blev inställd...

Ja, jag vet.

Förstår.

Tänker vidare på bebisar med min livmoder på skärmen.

Fast där bor det bara en endometrios som blivit 3 mm tjockare än sist, d v s för ett år sedan.

Läkaren tippar på att jag kommer att få göra en hysteroscopi.

Snällt förklarar han vad det är.

Att jag kan få göra det där.

Hans kollega gör sådana.

Det kan vara medicinernas fel.

Det kan vara en polyp.

Det kan inte vara en bebis.

Det är uteslutet.

Inte ens den där svarta som saknas på vas/bebis/tavlan.