Våran seglare

                                                                                Blogga varje dag 84

Vi skickade iväg den där stampande och frustande unghästen som ska föreställa äldste sonen i huset på segelskola vid en sjö utanför Rom.

Han kunde inte vänta tills Elba där skolorna finns, flera och bra, på gångavstånd.

Nej, nu nu eller nu skulle det vara.

Inte vet jag varför.

Om det kanske var för att duktiga gympaläraren talat om just den skolan.

Eller om det var för det han sa om att det är så många tyskar och han kan inte tyska och andra dumheter, på Elba...

Hur som helst.

Farfar kunde köra honom.

Farfar pröjsade.

Så nu är han där sedan i måndags och vi ska hämta honom efter att ha sett regattorna på fredag.

Man hör, till farfars stora fasa, inte av pojken så mycket.

Han har inte tid.

"För nu, mamma, ska jag ut med lasern igen".

eller...

"Nej, vi ska se en film."

Ni vet, för mig räcker detta.

Han är glad och nöjd. 

Vad kan man mera begära.

Bara hoppas att blåmärken och bulor och skärsår inte är så farligt stora...

Ja, det är väl det...