tisdag 22 juli 2014

Människoöden.

                                                                                    Blogga varje dag 83

Blir alldeles kall när det ligger en vit lapp i hissen som det står; 70A på.
Jag vet vems den är.
Var den kommer ifrån.
Man får såna på stora sjukhuset där man väntar antingen på att få komma till onkologen eller behandling.
Det är olika färg och bokstäver på lapparna beroende på vart man ska.

Det finns en äldre kvinna i detta hus som går igenom skiten nu. Jag har sett henne och hennes fina virkade, mång-färgade mössor. Har förstått men inget sagt. Kanske borde jag det...
Vet ju vad hon går igenom. Förstår. 
Samtidigt tänker jag att det är så många i ett flervåningshus som råkar ut för olika fast ändå lika sjukdomar och öden.

Precis som den där mannen som ska sälja sin lägenhet där han bott i fyrtio år.
Där sönerna vuxit upp.
Hans fru dog för bara ett och ett halvt år sedan.
Strax innan han skulle gå i pension.
Jag lovar att man kan känna den där djupa kärleken och enorma saknaden i hans närvaro.
Lägenheten vittnar om lycka. 
Familje lycka.
Jag är djupt rörd samtidigt som jag känner stora likheter med oss, när han säger att han inte längre har lust att ta hand om rosorna i trädgården.
Känner att vi lever på liknande vis.
Ett liv som bygger på kärlek.
Kärleken som finns där även när vi kanske inte alltid är så sams.

Försäljartjejen berättar om hur hon skojat om att granen i trädgården skulle kunna användas som julgran. Då sa mannen att; jag klädde den alltid med ljus. 
Ja, ni fattar...jag tar över med glädje en tradition som ändå är min.

Lägenheten blev satt till försäljning för ett år sedan.
Han har bara inte hittat någon som han vill sälja sin kärlek till...
Det är förunderligt dessa människoöden som på något vis möter mitt...när det är dags.
Visst måste jag säga något till kvinnan som tappat lappen.
Det måste vara en mening med att den låg där...

2 kommentarer:

  1. Du har ett så varmt hjärta Marika och jag slutar aldrig förundras över alla möten du berättar om ♥

    SvaraRadera
  2. Så fint du skriver. Tänk att du ska få föra hans tradition vidare. Kram!

    SvaraRadera