Mister du en båt går det säkert fler...

                                                                                   Blogga varje dag 37

eller det är i alla fall det jag hoppas och tror. 

Jag försöker för allt vad jag mäktar efter sonens sms fullt med hjärtan.

Skriver till klasskamraten som ville ha min pojkvasker med på nationella segeltävlingen, men någon annan hade första tjing.

Killarna vill vara tillsammans. Åka på segelläger tillsammans i sommar. 

Jag får information av mamman. Får veta var jag ska leta mera info. Vem jag ska ringa. 

Det gör jag också. Ringer kaptenen. Han är mycket vänlig men jag är ju sent ute. De har fullt  veckan som kompisen ska åka på. På väntelistan har de 200 ungdomar. 

Det är bara att svälja ner. Förklara för kompis-mamman som är lika besviken som jag. 

Sonen ska vi bara inte tala om. 

Jag lovar honom att jag ska göra allt vad jag kan för att han ska få segla i sommar. 

Nästa år kommer jag att få veta när inskrivningarna börjar av snälla mamman.

Jag funderar och letar medan jag lyssnar på den här.

Har kört fast mig på den.

Precis upptäckt denna underbara engelska grupp. 

Jag är ju svag för engelska språket. 

Han som sjunger låter lite Peter Gabriel.

Det kan inte bli bättre.