I det där paradiset...

 Den 25 april firar man alltså befrielsedagen här i Italien.

Att man äntligen blev av med tyskar, fascister och en som bestämde över alla.

Den demokratiska statens födelse.

Alla är lediga här.

Barnen är långlediga med påsk och denna strålande dag som dessutom infaller på en fredag.

Mannen bestämmer att vi ska låta valpen få hälsa på sina släktingar.

Så vi förbereder oss på bilsjuka...valpens sådana... och drar iväg.

Efter en timmes åkväg närmar vi oss paradiset...

Ja, det förstår man på träden, ljuset och färgerna.

Och sen när man är framme och syrran till vår Wish möter upp, hon som ska bo kvar.

Mötena med de andra valparna som förra gången var mjölkstinna och allt för små för att springa omkring på egen hand. Med det detta menar jag för bara två veckor sen.

Flavios djupdykning bland alla dessa pälsbeklädda bröder och systrar.

Överhuvudtaget ett enda klappande, gosande...njutande i fantastisk miljö.

Tänk att två små pojkar får växa upp här...

Tolvåringens återseende med en kär vän är helt obetalbar.

Han glömmer helt att näsan är stopp och ögon röda.

Bara sitter där och myser.

Å så de där småttingarna som alldeles färdiga efter två timmars omtumlande lek bara slocknar.

Visst är väl detta bara paradiset på jorden?!?