Det bästa med romare

Det är när man får den där direkta frågan från en person man inte känner fast hon känns direkt rakt in i hjärtat bara...Man bara gillar denna människa fast det inte finns några som helst förhändelser...Vi har ju aldrig setts innan.

Den där frågan om man egentligen trivs som gör att man skruvar på sig. Känner sig aningen generad...för att inte säga blossande röd. 

Hon har precis rört vid den där darrande, onda tån.

Trivs och trivs...jamen, vädret...människorna...kärleken.

-Nej, säger hon. Jag ser ju i dina ögon att du alls inte trivs.

Hur är det möjligt? Efter tjugo år?

JO! Jag trivs visst!!!...Eller?

För så är det ju; jag både trivs och inte.

Som det skulle kunna vara i Sverige. 

Som det var i Sverige.

Vi bara träffas i en sån där oviss period.

Allting bara svävar i det tomma.

Människor jag känner som ska åka tillbaka till Sverige.

Människor jag känner som redan åkt.

  

Jobbet är osäkert för oss alla.

Klart att det känns.

Så då tvingar jag mig att sitta ner. Tänka till.

Som den duktiga yogini jag bara är måste jag klämma fram det positiva.

För det finns ju...väl?...

Vad är det som är så bra här?

Vad är det jag gillar med romarna?

Detta är romarna bra på (enligt mig givetvis!);

• Stå ihopknölade på en trång buss i massor; ja, faktiskt tycker jag att de borde få vara med i Guiness Book of Records ...fast det googlar jag fram att det är polska studenter som har det rekordet...hmmm. Nåja, de lyckas stå där och se ut som om det var det mest normala i världen att man knappt kan få upp telefonen från fickan som ringer för att det står människor så nära in på en att man inte längre känner var ens egen kropp slutar och nästans börjar. Dessutom lyckas lämna plats till nya passagerare som stiger på...hur i alla världen nu det går till?...

• Parkera på en femöring. Absolut! Romarna kan ställa bilar precis var som helst. Det är ingen hejd på hur man kan lyckas med konstyckena att få upp stora tjocka SUV-ar på trottoarerna. Eller ännu hellre en liten smart på en moped parkering...på tvären liksom...Kreativa i allra högsta grad! Och vi ska bara inte snacka om alla som väljer övergångställena som parkering...he he he...

• Köra igång ett samtal med en person man aldrig sett. Jag tror faktiskt att det finns i deras DNA. Som ingenting kan man bli inblandad i ett samtal om politik, väder eller matlagning där man står på bussen, för där står man jämt och ständigt ju. Trots att man är en lite lagom surmulen och ganska, fortfarande, tystlåten person blir man i ett huj indragen i allt de säger. 

• Klaga på allt utan att man försöker göra något åt det. Allra bäst är lärarna i Rom på det. De bara kör på med programmen. Tjatar om livliga barn och om hur vi föräldrar borde göra något åt det. Sen drar de in stackars enda gympa timmen i veckan för att ungarna busat extra...hmmm!Fast här blev det egentligen fel...det GÖR något åt det hela. De DELEGERAR ju! Annars klagar man i Rom ofta på politiker. Det är tacksamt. Så himla mycket skräp som de sysslar med...de där folkvalda...

• Låtsas som att köer inte existerar. Att de tio personer som redan står i brödaffären och kanske till och med har nummerlappar i sina händer sedan ett bra tag tillbaka inte finns. Allra bäst på detta är äldre kvinnor. De bara seglar in i all elegans och vips så har de bett om att få två nybakta bullar innan damen på tur hinner svara. Detta fast man kunde ha svurit på att de knappt kunde röra sig snabbare än en snigel då de kom in i affären. Att de inte hör de fula kommentarerna är inte så konstigt. Dövheten slår ju till tidigare och tidigare i åren.

• Använda massor av vatten då de tvättar sina balkonger. Bara ösa och ösa och gärna tvätta folk som råkar gå på trottoaren med. Brukar undra vad de sysslar med som gör att deras balkonger blir så smutsiga...fast det är väl egentligen ointressant...

• Säga att; ja men jag ska bara fråga husläkaren en sak!, till den irriterade gruppen som suttit i väntsalen och väntat i två timmar. Sen sitta där inne i fyrtio minuter och prata på som om ingen annan behövde gå in.

Ja, detta och säkert mycket mera kan romarna...

Nu kanske jag borde tänka till lite om svenskarna...överväga...Eller inte.