Matteläraren vill träffa mig.
Matte-professorskan (professoressa)...tror jag inte man säger längre i Sverige...eller?
I alla fall inte på mellanstadiet...
Hon vill prata om min sons sommar...varför han inte lyckats göra läxorna...
Han har jobbat ALLDELES för lite.
Jag krymper och blir en liten liten lort.
Det får jag inte.
Svarar att hon kan välja en morgon.
Bara inte tisdag.
Då ska jag äntligen jobba.
Tänker säga som det är.
Vi gav honom fria händer.
Han sa att läget var under kontroll.
Ville själv.
Sen spårade allt ur.
Han fick panik.
Ingenting lönade sig längre.
Sa dumma saker som att hoppa från balkongen...
Tänker säga att han ska ha plus poäng för att han var så ärlig att han sa redan första dagen att han inte hade gjort färdigt sina läxor.
De visar på att han tar till sig de vi predikar hemma.
Ä R L I G H E T!
Tänker säga att han faktiskt gjort sig förtjänt av en lång semester.
Han jobbade rumpan av sig detta skolår.
Kanske inte märks bland alla högpresterande...nej, så där kan jag inte säga...men...
jobbade det gjorde han.
Vad jag inte kan säga är att han är alldeles vilse.
Igår gjorde han i ordning sin skol-ryggsäck för fredag.
Veckodagarna lyckas han inte få in.
Fast jag skrivit upp dom åt honom.
Jag hjälpte honom att göra om.
Frågade om han inte skulle ha plast-porföljen med alla ritpapperna med sig när det stod Arte (Konst) på schemat.
Absolut inte, var hans svar.
Tänker inte nämna att han i morse efter att ha traskat ner till en väntande klasskamrat kom upprusande med andan i halsen för att hämta portföljen.
Nej, hur gör man.
Jag vet inte...
Blir bara ledsen.
Fast kanske borde jag berätta...
Jag blir lite ledsen över den press, som faktiskt ligger på våra barn idag. Visst, det har väl alltid funnits i någon form - fast det i tidernas begynnelse mer handlade om arbetsmognaden och när man var stor nog att kunna hjälpa till i gårdsarbetet. Pressen är så övermäktig idag, herreminskapare, när ska ungarna få vara ungar? Man ska kunna läsa innan första klass och man ska ha social kompetens från första dagen i förskolan. Åh suck, jag ska inte fortsätta...
SvaraRaderaKram och styrka, skulle unna er lugn och ro nu!
PS. Alltså HAR ni två beaglar? Minns att vi "pratat" om hundar förut, men minns inte att ni faktiskt hade egna. Vi har tre beaglar ;) DS.
Nej Nina, vi har inga hundar alls. Vi bara lånar ibland och till barnens glädje när vi träffar våra kompisar som har två beaglar.
RaderaKram och tack!
PS. kan säga att det snart blir hund här. DS
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaÅh det svider i hjärtat när jag läser hos dig idag. Fan! Rent ut sagt. Att det ska vara så hårt. Och att det inte finns plats för olikheter. Heja dig. Och jag förstår nog inte hur det är i Italien alls när det gäller lärare och vad man kan säga. Tycker du verkar balansera på slak lina ibland och du gör det riktigt bra! kram, tankar, energi och allt möjligt gott!
SvaraRaderaMin man vill att jag ska bli mera som de är. D v s inte rak. Mjäka med mera...ska han säga...som ju inte precis är diplomatisk.
RaderaHur som helst håller jag på att peppa mig.
Tack för hjälpen!
Kram