Jag vill inte att min blogg ska bli en gnäll blogg.
Inte på något vis.
Fast ibland bara blir det så som det blev igår.
Ingenting har löst sig mer än att jag fått veta att jag har en träff med matte läraren på torsdag morgon.
På bästa yoga tiden.
Det är bara att sucka och gå dig.
Sen vill jag berätta, lite för att uppväga, om det där lite vackra mitt i allt det fula.
Kanske livar det upp...
I alla fall livade det upp min kväll i går.
Jag hoppade in och ersatte en arbetskamrat, på torsdagsgruppen på Svenska skolan, i går eftermiddag.
Med mig följde Livio, min stora pojke.
Den förhatliga matteboken fick följa med.
När vi stod där och pratade med en utav mammorna, till en stor tjej som går andra året på gymnasiet, så bara kastade jag ur mig hela storyn och undrade om tjejen är bra på matte.
Det visade sig att hon inte bara är det men även gärna hjälpte min lille valp.
De jobbade järnet.
Efteråt sa Livio att hon inte bara liknade I (kärleken) hon hjälpte honom precis likadant som I brukade göra på lågstadiet...
Högsta betyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar