Kan det vara så?...

Kan det vara så att tjejer föds med inbyggd lust att lära sig läsa och skriva?

Kan det vara så att killar bara saknar det?

Eller är det vi vuxna som sabbar alltihop innan de hinner fylla sex?

Två sexåriga flickor kom och hälsade på oss i går på Svenska skolan. 

En av dem hade sagt till sin mamma att hon var så "emozionata" (rörd) för hon skulle börja i Svenska skolan. 

De unga damerna börjar först till hösten men jag hade bjudit in dem. Saknar det i den italienska skolan. Den där övergången. Att man får känna på lite i förväg. Får träffa fröknarna. Andas klassrumsluft.

De är båda överentusiastiska. Jag får nästan stoppa dem annars gör de färdigt skrivträningsböckerna på stubben. Min arbetskamrat plockar fram klistermärken och de fyller böckerna. Allt är skoj. Allt går hem. 

Så kommer min kollega på att vi ju glömt en lillasyster. Hon fyller också sex. Gisses! Hur kunde jag det. Glömma så där. Jag har ju hela tiden varit noga med att bjuda in henne. Alla ska vara med.

Springer upp för trappan och frågar om hon vill komma ner och få en bok. 

Vackra lilla älva lyser upp som en sol.

Hon är inte varken arg eller sur. 

Hon hinner också fylla sin bok med klistermärken.

Vara med på repetitionerna på avslutningen.

Tänker lite att tjejer är bäst

Min minsting är odräglig hela tiden. Stör. Förstår inte. Vad är det med killar?

Så kommer det en annan liten kille. En som har haft det svårt i den italienska skolan. Han frågar om han får låna hem en bok. Hela han lyser. Han ska flytta till Sverige. Glädjen bara bubblar om honom. Vi pratar om det med alla barnen innan de ska gå hem. 

Då säger han; "men jag kommer och hälsar på er sen".

Kan det vara så att killar bara tar saker på ett annat sätt?