fredag 17 maj 2013

Älska dina bröst såsom dig själv

Det bara går inte att komma upp i huvudstående. Inte utan lärarens hjälp. Inte utan väggen. Absolut inte som jag hade lärt mig efter mycket träning. Detta gör mig riktigt förbaskad. Tjatig också. Har ju redan skrivit om detta här. Vill varken vara arg eller upprepa mig själv.
Pratar om det med min nya yoga kompis. Ja, hon som hängde med och provade. Hon inte bara hänger med. I torsdags hade hon sin mans bästa väns fru och dotter med sig. De provade och skrev in sig på stubben. Skrattande kommenterade jag min väns häxkrafter. Strategisk häxa är hon.

Min vän säger, när jag klagar på huvudståendet igen, att jag kanske inte accepterat mina nya bröst. Att det förmodligen inte alls är något i själva operationen som stört. Att det är jag som inte kan tycka om nya tuttarna.

Njaaaääääjoooo...kanske??? Tycker att jag tänkt så mycket. Till och med skrivit om det här.

Inser att hon har rätt. Jag har sedan sista operationen i februari masserat, knådat och smort in, fast utan kärlek, vänster bröst. Det som bara har mitt skinn och min bröstmuskel över implantatet. Just det är hårdare än hårdast. Och det gör mig ledsen. Det andra bröstet är okej. Fast ibland gör det ont. Som om det var innan mensen. Fast den har jag ju inte längre...

Nej, hon har nog rätt vännen. Jag har inte alls tagit till mig helt och fullt detta mitt nya jag...eller min delvis nya kropp...kanske jag borde säga.
Frågan är om jag kan det...Kan jag verkligen lära mig att älska något som tvingats på mig...fast jag valt själv...med hjälp av cancern förstås...

Kan man lära sig älska ett mycket mutilerat och återuppstått bröst???


4 kommentarer:

  1. Jag kan inte föreställa mej. Men jag kan krama dej och försäkra dej om att allt är okej - och jag tror ju att iom du skriver detta så har resan mot fullkomlig acceptans påbörjats ♥

    SvaraRadera
  2. Jag tänker som Nina, bara att du skriver om det är en början på något. Jag har tänkt så om mitt högerben, det är ju inte opererat eller så men efter mina diskbråck i ländrygg och svans så drog det benet ihop sig och jag har alltid mest "krångel" med det. Varit riktigt fokuserad på just höger sida. Men härom dagen insåg jag att jag släppt det. På riktigt. På djupet. Och jag tycker om benet igen. Det är modigt och starkt och har varit med om en hel del. Jag tänker samma om ditt bröst. Så modigt bröst. SÅ fantastiskt att ta emot ett inplantat för att du bestämt dig för det. Efter all smärta och oro. Jag skickar en stor omfamning och VET att du är på väg min vän!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det ett modigt bröst. Tack för dina ord Annika!

      Radera