onsdag 27 mars 2013

Musik som medicin


Jag ha alltid älskat musik.
Musik fanns i mitt hem som ständig följeslagare när jag var liten.
Min far spelade och spelar dragspel. Min farfar och en utav hans bröder spelade fiol. 
Min syster flöjt.
Radion var ständigt på.
Mor ville ha fullständig tystnad när melodikrysset gick i gång.
Sen var det alla de där fantastiska vinylerna min faster lämnat hos farmor och farfar. 
Allt fanns där från den sjungande nunnan till Rolling Stones.
Satt i timmar och bara njöt.

Lärde mig spela gitarr.
Min fasters gitarr.
Musiknyfikenheten bara växte och växte.

Musiken rör mitt innersta.
Öppnar upp.
Det är därför jag dras allt mera till kirtan sångerna.
Var på en föreläsning härom dagen.
Sen sjöng vi lite.
Jag fick mersmak.
Vill lära mig mera.

När jag städar har jag musik på. På full volym. 
Rock musik som ger mig energi. Som fyller mig med lust att göra.

Det finns musik för olika tillfällen.
Själv har jag alltid någon låt i skallen där jag går runt.
Som ett film motiv.

En trött morgon som idag går jag rakt på kompisen som för några veckor sedan sa att hennes nålprov verkade helt okej. Falskt allarm.
Hon blir opererad den 9 april.
Jag tappar talföret. Tungan torkar ihop.
Hon är lugn. Försäkrar mig om att hon ser mig som en positiv förebild.

Nej, skit och fan!

Fortsätter hem med henne i mitt hjärnkontor.
Fel fel fel är det.

Ska ännu en trebarnsmamma gå igenom cancerhelvetet?!?

Tröttheten sitter som klisterpapper på mig.
Måste skärpa mig.
Måste jobba om en timme.

Så jag kör min älskling Peter Gabriel.
Tröst musik;



Jag kör den om och om igen. 
Som ett mantra.

6 kommentarer:

  1. Jag har fungerat väldigt mycket som dig, musik till alla olika tillfällen. Men de senasete åren har jag istället valt tystnaden när jag är ensam, jag behöver den mer nu. Däremot har jag börjat praktisera lite lite lite av den indiska raga jag lärt mig på min sound sadhana kurs, den kan få hela mig att lyfta. Som att det blir mer plats och luft inuti.
    Kram och skönt för din vän att hon har dig men tuffa delar som väntar.

    SvaraRadera
  2. Precis. Som ett mantra. Sat Nam för det!
    En varm tanke till din vän. ♥

    SvaraRadera
  3. I min barndom var det mycket musik, min pappa spelar trumpet och horn, jag spelade saxofon, grannarna piano, bas, bastuba och flöjt. Fina minnen i hjärtat när vi spelade ihop! Tror absolut att musik är medicin♥ Kram och styrka till dig

    SvaraRadera
  4. Åh vad fint du gjort här :) märks att jag inte hunnit läsa bloggar på ett tag. Glad Påsk till dig!

    SvaraRadera
  5. Tack alla ni fina som kommenterar här!
    Stor Påsk Kram
    Marika

    SvaraRadera