fredag 4 januari 2013

Vad jag vill med yogan...

det funderar jag ju massor på så klart.
Tror bara att jag vill lära mig mera egentligen. Känner att om jag skulle få för mig, och råd till det, så skulle jag gå en lärarutbildning. Inte för att jag inbillar mig att jag skulle bli lärare då. Stel som jag är tror jag mig långt ifrån färdig till att bli en bra yoga fröken.
Eller måste man inte vara super vig?
Så här håller jag på. Fast jag vet att yoga inte alls bara är positioner. Det är så mycket mera. Ibland tror jag mig ha det där inre lugnet. Helheten för att kunna vägleda andra. Utan att vända ut och in på mig.
Strax därefter tror jag inte det längre. Särskilt när jag skriker som en galning på mina barn som far omkring som om de aldrig varit på ett snabbköp i hela sina liv. Det är Wolverine, Iron man och Gud vet vem som slåss mot varandra mitt i bland hyllorna och gärna om varukorgen som jag måste beslagta. Jag är dåligt intresserad av att de måste göra sånt medan jag letar varor. Har aldrig haft någon dragning till super hjältar innan heller. Kanske lite små-nyfiken på Fantomen...fast väldigt lite. Och som sagt, när jag är upptagen med vardagligheter har jag en särskilt stor ovilja mot just sådant. Dessutom skäms jag öronen av mig. Så det blir gap och gormande. Killarna förstår inte alls min position. Därför kommer knipandet och boxandet även på Posten. Jag blir ett lejon då. Borde kanske köra lejonet...sträcka ut tungan...Fast det gör jag inte. Skäller som en folkilsken mamma bara. Inte alls särskilt yogisk.
Så jag antar att jag inte alls är så himla nära den där fina lugna yoga-lärar-typen jag ser i mina drömmar.
Kanske borde jag gå en utbildning bara för mig själv. Bara för att se att jag kan. Att jag är på gång fast det ibland känns som jag står still.
Funderar vidare. Tränar vidare. Jag vet ju att det är den enda vägen. I alla fall för mig.

6 kommentarer:

  1. Här har det hänt saker! Fint!
    Känner igen mej i tankarna, men kan också säga "såhär från andra sidan" att du kan skippa det mesta :) Du är ju redan yogalärare, det finns i dej och du förmedlar hela tiden. Du behöver inget papper på det eller x-antal närvarotimmar på någon utbildning. Sen är det en annan sak om man vill stärka självförtroendet och rent konkret fylla på sin kunskapsbank - men det kommer när det är dags. Kram på dej och ha en mysig helg!!

    SvaraRadera
  2. Oj, såg precis att jag inte kan svara som innan...nåja...
    Tack finaste Nina!!!
    Tack tack och tack igen!!!
    Överväldigad är jag.
    Kram på dig med och bästa helgen önskar jag dig.

    SvaraRadera
  3. Hi hi, här är en yogalärare som är stel & ibland är folkilsken (men det har blivit bättre sen jag började med kundalinin). Jag undervisar för att jag älskar yogan & den har hjälpt mig så otroligt mycket att jag vill "skicka vidare". Fint på bloggen!! Kram

    SvaraRadera
  4. Jag tänker som Nina. Att du redan är på väg. Och de där tvivlen, de dras man nog med konstant. Och det är inte dåligt, får en bara att skärpa tankegången och omigen ompröva saker. Säger som min lärare säger - if it is ment to be it's gonna happen! :) Kramar

    SvaraRadera
  5. Vilken fin design du har på bloggen, jag blir så glad!!

    Kan bara hålla med alla andra i deras inlägg och jag gick min utbildning bara för mig själv och den har nog mest lärt mig att bli redo för mig själv sen får vi se vad som händer.Det skulle vara underbart att få sprida vidare den dagen jag har kraften.

    Du kommer inte att ångra dig det är en investering i ditt liv <3

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  6. Läser fortfarande.... baklänges.

    Ville vara påpeka en sak eftersom jag är en mamma som vrålar på sina barn ibland och faktiskt också råkar vara yogalärare. Det är vi folkilskna människor som behöver yoga mest. Och som kanske kan lära ut den väl till de som är yogis eftersom vi vet så otroligt väl hur mycket man kan snurra till allt genom att glömma att andas?

    Om man är helt cool-lugn sedan födseln antar jag att det är för att man är en yinperson. Vi yangpersoner är de som behöver lugna ner oss.

    Tror jag. Nu ska jag läsa vidare.

    SvaraRadera