onsdag 8 augusti 2012

Allt blir bra

Jag är ju hemma nu...i Rom alltså...fast bara idag också.
I morgon åker jag till Sverige...inte "hem" till Sverige utan till Sverige.
Sitter och känner mig lite ängslig. Fast jag gjort den här resan så många gånger. Fast jag gläds åt att träffa mina närmaste...eller släktingar...eller nåt...
Den där jäkla besvikelsen sitter i. Det är inte bra. Jag borde inte känna det så. Ändå...
Känner mig oroad för att jag sa att vi kunde bo i farmors hus...varför det? För att jag är helt hundra på att de inte ens städat där...hur kan jag veta det? Det kanske är skinande rent nu...eller så är det inte alls viktigt...liksom...
Ilskan över det där med att få dela bil inte bara med mina föräldrar utan även med min bror. Han har ju helt säkert inte skaffat egen. Hans bil gick sönder för några år sedan. Bara för några år sen...shit!....kanske borde hyra en bil?!...

Ja, jag håller på med fel sorts tänkande...det är inte alls bra.
Ska ju åka till mitt gamla hem. Gå i favorit affärerna...om jag nu kommer till stan...nej, fy nu var jag där igen. Klart jag kommer till stan! Kan ta bussen om det skulle knipa.

Nåja, i femton dagar kan man väl fixat'. Fast det inte känns riktigt som någon hoppar glädjeskutt för att vi kommer. Skulle vilja det. Att folk var uppriktigt glada. Att de liksom säger och visar det. Kanske inte rulla ut röda mattan. Nej, nej! Men lite mera än pizza, kaffe och tv...liksom...

Känner mig som en överlevare. Lite stolt. Ändå...Jag har ju gått igenom det som är mycket mycket svårare än de här dumheterna. Skärpning!

Tar telefonen för ett nytt försök. Det har inte varit någon som svarat på morgonen. Men nu, nu får jag napp.
Efter lite kall prat om regnet och att ingenting fungerar som det gjorde förr, släpper min mamma bomben. Bilen är på verkstad. Sen i går. Jeeeesuuuusss!!! Men det finns ju taxi...säger hon som blir nervös av att åka buss...

Lugn bara lugn! Andas djupa andetag. Allt blir bra.

Om det nu är sant allt det där med attraktionslagen...har jag då dragit detta på mig själv? Är det alla de här dumma tankarna som gjort det?  Eller är det bara så att jag känner mina löss på gången?


Okej, i morgon åker jag. Resan kommer att gå finemang. Allt ordnar sig. Och när jag kommer tillbaka ska jag ta och skriva som bara den. Fick tusen idéer på semestern. Skrev i min idé-bok. Men inte på två veckor. Får då är jag på djupdykning i förr i tiden. Där inget internet fanns eller finns. Då när allt var bäst...
Hej så länge!

8 kommentarer:

  1. Ja, resan kommer att gå finemang! Om du bestämmer dig för att den ska göra det. :)
    Hoppas att du får två fina veckor här i Sverige.
    Kramar

    SvaraRadera
  2. Tjohej, jag tror inte alltid man drar till sig allt själv. En del får man för att man behöver träna på det. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det har du nog rätt i...ska träna som bara den...
      Kram

      Radera
  3. Ibland tycker jag att the secret får en att bli rädd, oj tänk om jag tänkte något negativt nu, drar jag direkt det till mig då? Tror inte det är så "enkelt", då skulle varenda hypokondriker vara riktigt sjuk. Jag tror på en kombination av att andra också behöver saker, inte bara vi, vi finns ju här i ett samspel. Men för din sinnesro är det skönast att inte misspeppa sig. Det blir bra! Stor kram och välkommen till Sverige!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack...det ska faktiskt bli skönt också!
      Kram

      Radera
  4. Stor stor kram! Jodå, det blir bra och jag tror inte att man kan straffas för sina tankar. Kram igen!

    SvaraRadera
  5. Förstår verkligen din känsla, det där gnagandet i magen av gamla besvikelser. Försök andas dig igenom irritationsmomenten och gör saker som DU vill. Till exempel att åka till stan. Och jag tycker ni ska hyra en egen bil, så kan ni ansvara för att ni får åka dit ni har lust. Välkommen till Sverige igen, jag håller tummarna för att det blir en fin vistelse! Kram till dig

    SvaraRadera