måndag 16 juli 2012

Öppet brev till Universum

Hej kära Universum!!!

Vill främst av allt tacka dig för att du hörde min bön om att håret skulle växa ut igen. Det gör det ju. Redan i påsk började det. Det var verkligen schysst av dig...Er...Förlåt! Vet inte riktigt hur man tilltalar Universum. Här i Italien niar man ju varandra. Något jag ännu har problem med efter snart tjugo år här...konstigt. De där reglerna för vem man ska nia och vem man ska dua...fortfarande aningen mysko för mig...Trodde att jag hajat det där med gammal/ugn men så niar främlingar mig helt plötsligt. Va, ser jag gammal ut nu då??? Men oj, nu kom jag alldeles av mig här. Ber om ursäkt! Återgår genast till ordningen.
Jag ville veta några saker. Sådant som jag inte riktigt förtstått liksom. Som det där med att ögonbrynen kommer tillbaka långsammare än långsammast. Är det för att jag ska se lite sjuk ut i alla fall, eller? Tack, men det behöver jag inte! Folk har liksom ändå tröttnat på att jag går omkring och är dålig fast jag ser fräsch ut...Egentligen är jag inte så sjuk heller...bara lite. Om jag ska vara ärlig så är jag ganska trött på det där med att fylla i ögonbrynen med penna. Tycker inte att jag ser riktigt jag ut då. Jo visst, man kan tatuera ögonbryn. De finns dom som alltid fixar och donar med sina ögonbryn. Antar att jag är av den där mera "bond-aktiga" människan som tror på det naturligas gång...eller? Fast jag fuskar ju också till vissa saker...mmm. Kanske rent av ska fortsätta experimentera...kanske var det det som var din/Er mening med detta öh...skämtet?!
Sen det där med hår på benen; var det så himla bråttom? Alltså innan ögonbrynen? Vad använder du/Ni för kriterier då? Plus att hårstråna tittar fram på ett annat ställe också...fast utanför bikinilinjen då...hmmm.
Nej, jag vet allt detta är bara småpotatis. Jag är ju helnöjd med att allt är på väg tillbaka till det vanliga igen. Jag bara undrade lite.
Jo, sen det där med helvetes-svettningarna. Skulle man kunna få slippa det. Räcker det om jag säger till dig/Er; nu vaknar jag inte mer i ett svett-hav...Och så gör jag inte det. Eller?

Kanske borde jag koncentrera mig mera på de mera enklare sakerna att åtgärda som; drömlägenheten, drömjobbet, lära mig att meditera på riktigt och inte på låtsas som jag gör just nu....nej, där var jag lite elak mot mig själv...och så hör det inte hit...och så...Förlåt! Nu svamlar jag.

 Faktum är att det kanske är jag som borde bli lite klarar över mina önskningar. Vad jag verkligen vill.



Så att när jag säger att jag vill ha boende med uteplats och har den här bilden i skallen så är det liksom inte alldeles nödvändigt med simbassäng...

Mera lite så här...terrass-aktigt....

Sen så kanske jag överdriver när jag tänker mig det så inbakat i det gröna...Stora pojken vill ju stanna i Rom...suck!...Nåja...En buske?!
Hoppas att jag gjorde mig lite mera förstådd. 
Så kan vi väl återkomma till drömjobbet sen.

Vänliga hälsningar

Marika

P.S tycker faktiskt att du/Ni hörsammat mig ganska bra på sista tiden. Är inte missnöjd precis...men man får välan skoja lite ibland.... D.S

5 kommentarer:

  1. Så underfundigt ärligt och härligt!
    Kram du vackra människa, jag tycker så mycket om dej och det du skriver!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina du!
      Det är en helt ömsesidig tanke!

      Radera
  2. Vilket fint inlägg. Jag blir berörd. :)
    Kram

    SvaraRadera