fredag 4 maj 2012

Mobil telefons skräcken

Den har dragit in som en orkan i vårt yoga-center. När jag började där för fem år sedan var det ingen som ens verkade tänka sig att låta mobilen vara på under lektionen. I alla fall hände det aldrig att någon hade den på.

Själv knäpper jag alltid av min lilla irriterande antika Nokia innan jag går in...har aldrig gillat telefoner... På onsdag har det gått tre år sedan jag kom ut från en underbar lektion. Slog på mobilen och blev bombarderad av meddelanden och samtal. Det var då jag fick veta att min son brutit sitt ben.
Det tog lite tid innan jag kom över det där med rädslan för hemska saker som kan hända bara för att jag inte är anträffbar på en och en halv timme. Skickar alltid ett sms till mannen innan jag åker dit. För säkerhets skull. Så att han vet. Men telefonen måste vara avstängd.

Så jag känner mig inte alls skyldig när en lustig ringsignal börjar ljuda i den för övrigt tysta shalan. Alla låtsas som inget. Läraren skruvar på sig. Den tystnar. Vi fortsätter med våra asana. Efter en liten stund börjar den igen. Läraren ber vederbörande svara. En äldre kvinnan tar tag i sin väska och försvinner ut. Va? Jag hade tippat på en av de yngre yogisarna. Tänk...tänk vilka fördomar jag har.

Så går det en tid. Mitt liv flyter på med alldeles för lite yoga. Det är läkarbesök. Skollov. Ingen hejd på saker som håller mig därifrån. Det har säkert gått två veckor när jag äntligen stiger in på "mitt favorit ställe". M i receptionen frågar vart jag tagit vägen. Vi småpratar. Andra yogisar samlas i receptionen. M påminner om att vi ska hålla mobilerna avstängda under lektionstid. Vi byter om.
Går in och lägger mig på min plats. Hör någonstans långt borta att läraren har kommit. M sticker in huvudet innan hon stänger igen dörren; "var snälla och kolla så att era mobiler är avstängda". Yogisen bredvid mig som är en stammis börjar skratta och några andra faller in.
Det börjar faktiskt kännas lustigt. Lite som att tandläkaren skulle behöva säga till att man inte ska stänga munnen när han borrar.

Så kommer läraren. Han stänger ett fönster och sätter sig på sin plats. Och så ber han alla att försäkra sig om att mobil telefonen är avstängd.

Vad är det här? Tydligen var det inte den enda gången jag var med om som det var telefon-koncert under lektionen. Tydligen är det inte en självklarhet för andra att det stör med sms och ringsignaler när man är mitt uppe i en yogaposition eller avslappning...
Jag har lite svårt att förstå det där. Kan man verkligen glömma att stänga av sin telefon? Jo, förmodligen kan man det.
Fast komma ihåg att sätta på den gör man ju...hmmm...
Har det gått så långt att vi tror att vi alltid måste vara anträffbara?

Jag vet inte men det verkar ju som att Telefon skräcken är hos oss för att stanna. Usch!!!

2 kommentarer:

  1. Jag håller helt med dig. Jag tar inte ens med mig min telefon när jag är på yoga. Det andra får vänta. Men jag tror att det är så att många tror att de måste vara anträffbara precis HELA tiden, därför finns inte tanken på att stänga av den. Jag kan bli lika irriterad på möten nu för tiden faktiskt när människor hela tiden svarar i sina telefoner, tycker det är respektlöst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. precis respektlöst var ordet!

      Radera