onsdag 9 maj 2012

I en grop

Känns som jag sitter i en grop. En grop av oro, rädsla och utmattning. Som om jag var helt tömd på ork. Ska på min sista behandling i morgon. Naturligtvis är jag överlycklig. Men sedan lite mer än en vecka känner jag mig också orolig. Vad händer nu, liksom? Allt har varit inrutat efter de här var-tredje-torsdags mötena med läkare och kanyler. Jo, jag de sa ju att jag måste åka dit igen efter sommaren. Plus att jag ska få den där hormontabletten som jag ska ta i fem år. Ändå känns det som de ska släppa ut mig på djupt vatten trots att jag inte kan simma. Hjälp! Lite ledsen känner jag mig...skumt...
Min psykolog säger att det är helt naturligt att alla de där känslorna kommer nu. De har varit parkerade ett tag för att jag skulle kunna köra på.

Städar lägenheten ordentligt. Sen ska jag ju vila. Då ringer fina barnflickan. Hon är orolig. Hennes mamma har varit tvungen att göra en akut nålbiopsi på sitt bröst efter att de hittat något i det under ultraljud. Jag vet inget om nålbiopsin eller när man får svaret. Jag blev opererad då det inte fanns något tvivel om vad det var. Men jag tar reda på att det tar ungefär en vecka att få resultate.
Tröstar henne. Säger att hon ska veta att hennes mamma förmodligen är räddare än vad hon är just nu. Rädd för sin dotter. Även om hon är 19 år så är hon ändå mammas flicka. Fina V får gärna komma och gråta hos mig. Men jag ber henne försöka hålla lugnet framför mamman...tills svaret kommer. Hon tackar mig och säger hur underbar hon tycker jag är...
Jag som gick här och kände mig så låg.

Andra tanken som kommer till mig är hur galen denna världen är just nu. Varje dag får jag veta om någon som får liknande besked. Det känns ruskigt faktiskt.

Så jag sticker upp huvudet ur gropen...i alla fall tillfälligt...
I morgon då blir det slut på den här fasen.
Jag ska på andra äventyr.





Mina barn har ett annat sätt att se på gropar.

5 kommentarer: