På ett barnkalas diskuterar vi Pippi Långstrump eller Pippi Calzelunghe som hon heter här.
En mamma tycker att det är en mycket o-pedagogisk film som istället för att lära ut monterar ner allt försök till uppfostran.
Jag blir lite chockad av att denna synpunkt kommer från en kvinna. Har liksom vant mig vid den ständiga diskussion jag och min man för om precis just Pippi, sedan många år tillbaka. Han avskyr henne. Detta har jag trott var typiskt manligt. Det stör ju med en stark och självständig tjej. Sticker liksom i ögonen även på en man som min. Han tvättar, stryker och gillar till och med att laga mat. Sitter aldrig och rapar drickande öl framför fotbollsmatcherna i tv:n...nåja, både rapa och dricka öl är ju fullt mänskligt...men i alla fall...
Jag kan liksom tänka mig att Pippi Långstrump stör ännu mera de där riktigt mulliga mansgrisarna som ju fortfarande finns...åtminstone i Italien.
När detta kommer från en kvinna blir jag lite störd. Dessutom en kvinna som jobbar hårt och har gjort karriär som advokat. Hon om någon borde hålla på det här med kvinnlig frigörelse.
En annan mamma håller som tur är med mig.
Men advokat mamman insisterar; denna lilla flicka som bor själv med en pappa som aldrig är hemma (kanske stör det henne just därför?...hennes man är sällan hemma hos sina barn) och en mamma som man inte riktigt vet var hon finns. Ramaskri från både mig och min stödjande mamma; visst vet man var Pippis mamma finns. Hon är ju död. Detta framgår alldeles tydligt i både film och bok. Så det så!
Vi kommer ingen särskild vart med denna diskussion. Det står helt klart att ingen tänker ändra position.
Men visst är Pippi befriande.
Visst blir man glad av att se om filmerna (mina pojkar gillar inte heller Pippi, suck!).
Helt säker är att vi alla skulle må bra av att sova med fötterna på kudden ibland.
För att få ett annat perspektiv på saker och ting.
Jag med.
Jag älskar Pippi! Det har jag alltid gjort. Det som störde mig när jag var barn, är att teckningarna kunde ha varit finare, men det är bara en detalj :)
SvaraRaderajag har hört vissa föräldrar som inte tycker om henne, säga att hon är ett barn som är odisciplinerad, och inte följer samhälles regler och att det är därför att Pippi inte är en pedagogisk historia. Jag håller inte med. Hon är cool och kreativ och kan se saker å ting från en annan synvinkel.
Måste också säga att jag har börjat märka, hur få tjejer finns i barnlitteratur och filmer, de flesta är bara pojkar, och detta stör mig jättemycket.
Jag gillar Pippi och det hon står för. Sedan kan man känna att böckerna har några år på nacken med en pappa som är "negerkung" fast han inte är svart... osv. Men själva andemeningen i Pippi och hur upprorisk hon är på ett galet sätt, det är underbart! Och fram för fler kavata tjejer och mjukare killar i barnlitteraturen.
SvaraRaderaEheh, titta vad en italiensk mamma har skrivit på min blog när jag skrev om Pippi...
SvaraRaderahttp://congedoparentale.blogspot.com/2010/10/e-se-stieg-larsson-avesse-descritto-una.html#comments
...e una canzone per il tuo blog!
http://www.youtube.com/watch?v=kiopbXXdkqk&feature=related