Det kommer att bli underbart!

Väskan är packad...nåja, nästan i alla fall.

Jag har lugnat mig lite.

Att man kan bli nervös när man äntligen ska göra det man längtat efter...kan inte sluta att förundra mig.

Är det möjligtvis för att jag inte känner människorna som skrivit in sig...fast det vet jag ju egentligen inte...kanske de jag byter två ord med i bland på lektionerna dyker upp...det blev ingen tid att undersöka...förkylningar och annat kom emellan...

Men nu är jag alltså på väg.

Tåget går i morgon bitti kl 7,54.

Halv tio, circa, är jag framme.

"Det kommer att bli helt underbart" upprepar jag för mig själv som ett mantra...eller för att övertyga mig själv.

Att lämna man och barn i tre dagar känns lite som första gången jag gick ut med kompisar utan mina föräldrars inblandning. Ett vuxen steg.

Ett steg ut i...ja, vad?

Alla de som jag kommer att finna där delar ju samma passion; Yogan.

Det kan bara bli underbart!